Man kan ha så fel

Kapitel 2

Jag rusar andfått in genom skolportarna bort till mitt skåp och drar ut mattebökerna. När jag springer till vårat klassrum springer jag in i personen jag minst längtat efter. William!!! Skolans player och mobbare som alla tjejer faller för. Han har mörkbrunt rufsigt hår blåa ögon och muskulös överkropp. Han vänder sig mot mig med ett äckligt flin på läpparna.
- Nemen vem har vi här som har så bråttom? Är det inte lilla Nicole, säger han med släpig flirtig röst. Jävla äckel. Jag böjer mig ner för att ta upp min böcker men Wille tar tag i mina axlar och hejdar mig.
- Säger man inte ens hej till en gammal vän? Säger han med kaxig röst. Jävla idiotiska bitch! Kan han inte bara låta mig vara ifred? Jag rycker mig loss ur hans grepp tar upp mina böcker vänder på klacken och går till mitt klassrum.

När jag öppnar dörren till klassrummet kollar kollar min lärare Pär strängt på mig.
-Nicole tycker du verkligen det är lämpligt att komma för sent redan första dagen på läsåret?
- Nej,mumlar jag och sätter mig på min plats längst fram jämte Malin min
✌️kompis✌️. Vi hänger ibland men vi är inte vänner på riktigt. Hon är som alla andra tjejer i klassen som inte vågar synas. Hon hänger efter klassens bimbo som alla killar tycker om bara för att hon har stor rumpa,världens push upp bh och ett kilo smink varje dag. Och som alla andra tjejer på hela skolan så dreglar hon efter Wille och får typ fangirl atack bara han går förbi henne men hon är snäll och utan Malin skulle jag vara HELT själv. Vilket på den här skolan innebär mobbningsoffer. har man inga vänner är man mobbad så enkelt är det. Hon lutar sig mot mig och viskar i mitt öra
-Har du hånglat upp nån nu eller varför kom du så sent du brukar ju alltid komma i tid?
-Jag tror jag har blivit Willes nästa mobbningsoffer, svarade jag kallt.
Malin kollade skamset bort.

Pär pratade på om hur bra sommarlov är men att det är viktigt att komma igång efter och att man måste ägna full fokus på skolan speciellt dem första veckorna ..... å bla bla bla. När alla kommit in i sin lektions sömn ( man halvsover för att lektionen är så tråkig ) slängs dörren upp av ingen annan än idioten han själv , Wille. Alla rycks upp ur dvalan och genast börjar Malin fixa till sitt ljusbruna lockiga hår. Och hennes blick vandrade om och om igen till Wille. Hon är riktigt fin. Hon har blåa klara ögon, smal kropp och i motsatts till mig inte en enda finne.
-William! Ryter Pär. Är du medveten om att du är 25 minuter försenad?
- Ja! Säger han kaxigt medans han går mot sin bänk längst bak. Nu vet jag det!
- Känns det bra att få kvarsittning redan första dagen?
-Japp jag har längtat efter sovstunden efter skolan! Säger han kaxigt.
Till det pressar Pär bara ihop läpparna på varandra och återgår till mattetalen på tavlan som är typ matte för efterblivna alltså passar dem ju in i den här klassen.

-Slå upp sida 13 i matteboken och jobba så långt ni hinner. Säger Pär efter en evighets genomgång av matte för efterblivna. Det blir ett väldans liv i klassrummet när alla börjar prata och böcker slås upp. När alla börjat räkna går Wille fram för att vässa sin penna, såklart följer alla tjejer (förutom jag) honom med blicken. Malin sitter och stirrar rakt framför sig där Wille står nerböjd över soptunnan och vässar. När han ska gå till baka till sin plats
✌️råkar✌️ han tappa pennan precis på min bänk så att den glider ner på golvet mellan min och Malins stolar.
-Oj jag tappade min penna skulle du kunna vara så vänlig och plocka upp den? Säger han med det där äckliga flinet på läpparna och en överdrivet vänlig ton i rösten. Alla tjejer kollar avundsjukt på mig eftersom jag får ta upp hans fucking penna.
-Den kan du plocka upp själv eftersom du tappade den! Säger jag kaxigt.
-Men jag når inte. Säger han barnsligt. Jag suckar och böjer mig ner för att ta upp den. Precis när jag ska resa mig upp igen känner jag hur han daskar mig på röven.
-JÄVLA SVIN! Skriker jag och alla blickar som inte redan var vända mot oss kollade nu också på mig däremmalan Pär som nu kom gående mot oss.
-Vad försiggår här? Frågar han.
-Han slog mig på röven! Nästan skriker jag.
-Ni två, kvarsittning här inne efter skolan! Säger han strängt.
Jag blängde på Wille som glatt flinade åt mig och gick o satte sig bland sinna skrattande polare. Jag skulle kunnat smälla till Wille här och nu men istället satte jag mig ner och fortsatte jobba.
När det äntligen ringde ut stormade alla mot dörren. Jag joggade till mitt skåp för att lägga tillbaka matteböckerna när jag kände en hand på min axel. Jag visste vem det var redan innan jag vände mig om och möttes av ett äckligt flin.
-Längtar du till vår gemensamma kvarsittning? Frågade han flirtigt.
Där kunde jag inte hejda min ilska längre jag slog till honom. Så hårt jag kunde rätt i nyllet så att han stapplade bakåt och höll sig för näsan.
-Nu flinar du inte längre va? Sa jag kaxigt.
-Jävla fitta hon är ju helt sjuk i huvudet!
Jag skrattade inombords av hans ansiktsuttryck när jag höjde näven, hur förvånad han såg ut.
-Du ska få tillbaka för det där din äckliga lilla gula finne. Säger han med sammanbitna tänder och blodet rinnande ur näsan.
-Eyyy Wille vi drar till sjuksystern! Säger en av hans polare. Sedan försvinner hela gänget runt hörnet. Men nu känner jag mig inte lika skadeglad längre. För det första nu kommer jag garanterat va hans nya mobbningsoffer. Och för det andra när Wille är arg och tänker ge hämd vill man verkligen inte va den som han är arg på!