Man kan ha så fel

Kapitel 5

När jag smällde igen dörren bakom mig och slängde av mina Converse möttes jag av total tystnad. Det ända man hörde var klockan i vardagsrummet som tickade onaturligt högt just då. Jag gick mot kylskåpet för att se om vi hade nån mat. När jag öppnade kylskåpsdörren kom en stor besvikelse över mig, det var nästan helt tomt. Jag får väll vänta tills mamma kommer hem då, tänkte jag medans jag satte mig i soffan framför TVn. Jag tog upp mobilen samtidigt som jag började sappa igenom kanalerna. Precis som jag väntat mig så gick inget bra på TV, vilket kanske berodde på att vi bara hade 5 kanaler. Men mamma tycker att det är onödigt att slösa pengar på att få se något på tv. Hon brukade säga " det är samma skräp på alla kanaler lika så om vi hade hundra kanaler istället för 5 ". Så istället började jag kolla lite på min mobil. Men som vanligt hände inget spännande där heller. Alla tjejer i klassen höll på att bomba kik med meddelanden att Almas hår blev jätte fint efter att hon klippt sig. Men ärligt talat så ser jag ingen skillnad. Hon hade väll bara klippt topparna eller nått? Jag kollade upp från mobilen och min blick fastnade vid TVn där det var någon konstig tävling som man skulle äta kackerlackor för att vinna massa pengar. Precis när jag höll på att somna öppnades dörren med ett brak. Jag for upp ur soffan och såg min pappa komma svankandes in genom dörren. Han var full igen och hela han luktade sprit.
-Vad har du hicks gjort,hicks?! Sa han högljutt och kollade rätt på mig.
-jag har inte gjort något, sa jag lite tystare.
-Vad sa du, prata högre jänta!
-Jag sa, jag har inte gjort något! Sa jag högre den här gången.
-Men jag träffade ju...,det såg ut som om han skulle spy när som helst nu,....willes pappa.
-Jaha vad sa han då, sa jag trotsigt.
-han sa att du hade, hicks , slagit William i skolan. Och att du hade gjort honom till åtlöje framför hela skolan!
-Jaha du blir arg på mig nu men skulle han göra något mot mig skulle du minsann inte bli lika arg! Skrek jag åt honom.
-Skrik inte mot mig!!!
-Jag skriker hur jävla mycket jag vill! Sa jag fast sänkte ändå rösten lite.
Pappa såg ut som om han skulle explodera av ilska. Han hade blivit alldeles röd i ansiktet och knutit nävarna.
-En dotter svär inte åt sin far, sa han argt. Han kändes som en pappa på typ 1500-talet som gav sina barn stryk, han pratade till och med lite så. När i helvete kallar sig en pappa för "far".
-Jag svär så jävla mycket jag vill, sa jag och sprang upp på mitt rum.

Jag slängde mig på sängen pluggade in hörlurarna och lyssnade lite på musik medans jag kollade på mobilen. Jag hade fått ett sms från något nummer jag inte känner till.

073 547 38 40;
Vad tyckte du om din antagligen första kvarsittning😈var det kul? Jag tyckte i alla fall det var hemskt att sitta med en äcklig människa som du🙊

Jag tänker inte ens svara! Men jag gjorde honom iallafall till en kontakt som fick heta : idiot gånger 3000!
Jag la mobilen på sängen och lyssnade bara på musiken o blundade. Ett störande ljud från mobilen störde min lilla lugna-ner-dig-tid. Argt kollade jag på mobilen.

Idiot gånger 3000;
Hallå jag ser ju att du sett det jag skickade innan! 😪 varför svarar du inte?

Jag;
Vem fan tror du att du är egentligen?

Idiot gånger 3000;
Jag tror att jag är Wille skolans snyggaste kille😘!

Jag;
Jag menar varför tror du att du bara kan skriva att jag är äcklig utan att jag ska bli arg?!

Idiot gånger 3000;
Det tror jag inte!

Jag;
Du är ett sånt svin!

Idiot gånger 3000;
Är jag? Det verkar som om du är den enda på hela skolan som har den åsikten om mig!

Jag;
Jaha och?

Jag tänkte inte bry mig längre så jag stängde av ljudet på mobilen och la den på nattduksbordet. Efter det somnade jag.

-NICOLE!!! Skrek mamma från nedervåningen.
-mmm, mumlade jag nyvaket.
-Nicole kom ner nu maten är klar!
Mat? Sa hon mat? Det ordet fick ordentlig fart på mig. Jag var dö hungrig. Jag sprang ner i köket där mamma stod vid spisen och rörde om i nån gryta.
-Vad blir det för mat? Frågade jag.
-Ris och en kycklinggryta.
-Är pappa kvar här? Undrade jag.
-Mmm, han ligger i soffan där borta. Sa mamma sorgset.
-Var han dum mot dig idag också eller?
-Nee, sa mamma o kollade på mig. Var han dum mot dig idag?
-Aaee inte så värst....
Mamma försökte fånga min blick men jag undvek på alla möjliga vis att undvika hennes genomträngande blick.
-Jag ser ju på dig att han va elak, sa mamma med en tröstande röst. Vad har han gjort mot dig nu?
-Du kommer ändå få reda på det snart.
-Jag förstår att du inte vill prata om det nu men om du ändrar dig och vill berätta så finns jag här o lyssnar.
-Okej, sa jag trött medans jag ställde fram tallrikar på bordet. Jag satte mig vid bordet och började sleva upp ett berg av ris och kycklinggryta. Det var en hemskt pinsam tystnad, man hörde bara gafflar och knivar som skrapade i tallrikarna och smaskandet från min och min mammas mun. För att bryta den hemska tystnaden sa jag
-Mmm vad god maten var, är det nått nytt recept eller?
-Ja,sa mamma glatt. Jag hittade det i en sån där reklam tidning från Coop tror jag den va.
Mamma verkade också bli glad över att tystnaden bröts.
-Jaha, men det var faktiskt jätte gott. Sa jag och försökte komma på något mer för inte tystnaden skulle komma tillbaka.
-Hur var första dagen i skolan? Frågade mamma glatt.
Jag satt ris i halsen och började hosta som en dåre, till sist fick mamma komma och dunka mig i ryggen för att jag skulle sluta hosta. Tyvärr väcktes pappa utav mina hostningar. Så han kom lunkades in i köket.
-Jo det var väll bra, ljög jag och kollade ner i maten.
-Din dotter har varit elak mot Wille i skolan, sluddrade pappa.
-Va? Du är full Martin, och vem är Wille, sa mamma.
-Jag är INTE alls full!!! Skriker pappa.
Om det kunde bli värre så blev det det nu. Telefonen ringde, jag kollade förskräckt på den lilla jävulsapparaten. Och såklart var det Pär. Mamma svarade. Hon kollade frågande på mig, när hon lagt på satte hon sig vid bordet igen och gav mig den där vi-måste-prata-blicken.
-Vem var det? Frågade pappa och hans blick vandrade mellan mig och mamma. Jag stirrade ner i min mat som om jag aldrig sett något som mat förut.
-Inget som du behöver bry dig om, sa mamma. Och jag kollade lättat på henne. Om hon skulle berättat för pappa så skulle det här inte sluta bra.
-Det här är en sak som jag och Nicole måste diskutera i enrum, förklarade mamma för pappa som kollade frågande på mig. 
-Mmhrm, morrade pappa och lunkade tillbaka till soffan.
-Nicole vi tar det här på ditt rum efter maten.
-Okej, sa jag skuldmedvetet.

Jag hjälpte till med disken och försökte diska så långsamt som möjligt. Men nu var disken slut i alla fall.  Jag gick långsamt upp för trappan till mitt rum med mamma efter mig.

Ett till kapitel klart!!! Det här kapitlet blev klart idag tack vare min kompis som har tjatat hela dagen idag i skolan att jag ska skriva😂 så hoppas ni är nöjda med kapitlet! ❤️😅 OMG 100 läsare!!!! Trodde jag bara skulle få typ 9 ❤️ så tack alla som har läst 😘