Jag hade tänkt på balen i nästan två veckor nu, men beslutat att jag troligtvis inte kommer gå. Men en del av mig vill fortfarande gå, och den delen vill gå men Linnéa. Men jag vet inte hur jag skulle kunna fråga henne, jag vågar inte.
"Ehum..." får jag ur mig, efter ett skrattanfall som orsakades av att jag råkade halka från muren där vi satt. Linnéa sitter lutad mot trädet och fnissar fortfarande. När hon hör mig vänder hon blicken mot mig och rynkar ögonbrynen.
"Vad är det?" Frågar hon och ler oskyldigt.
En konstig känsla rinner igenom mig och jag kollar ner i marken. Jag har aldrig känt denna känslan förut... Eller jo, i tredje klass, det var en flicka som hette Felicia. Men denna känslan är starkare än då. Mycket starkare.
Fan. Tänker jag. Jag gillade Felicia.
Jag ser mig omkring och plockar upp en liten lös sten från muren och kastar iväg den. Den flyger länge innan den krashar i ett träd lite längre bort. Linnéa skrattar smått, nästan ohörbart. Hon sträcker ut sin hand och griper tag i min. Jag rodnar lite och tittar på asfalten bakom oss.
"Sk-skulle du vilja gå på balen med mig?" Får jag ur mig och slår handen för munnen, det var oväntat och inte meningen alls. Det bara flög ur mig.
"Oh, ja." Säger hon och kollar ut över staden.
Sa hon ja?
Ja ler och lutar mig tillbaka. Det kändes bra, att få det gjort. Jag kramade om hennes hand hårdare och helt plötsligt, lägger hon huvudet mot min axel och blundar.
"Ja." Viskar hon.
~///~
Eyyy, nytt kapitel, det e jävligt kort för ja hade inga idéer och har vart typ upptagen... Med Netflix...
ANYWAAAYS
Ja, ja tror ja fortsätter men denna kommer inte bli så lång som jag hoppades. Ja skrev denna på Momio, en typ barngrej som faktiskt e rätt kul, om man har grymma vänner där^-^
Jag skrev denna förra året och det var ändå "rätt så" många som faktiskt läste den och TYCKTE OM DEN!! Yay,
Men ja typ hade tänkt att, ja kan väll skriva den här istället, o typ göra om den, men jag har ändrat rätt mycket... Heh..
Ok baiiiiii
Rösta o kommentera för det e kul okok,
ily
