Jag satt där, i mitt rum. Hade inte så mycket att göra, min telefon låg framför mig och visar texten:
Adam's typing...
Jag trummar lätt med fingrarna för att jag desperat vill veta vad det är han ska skriva. Jag gör så ungefär innan alla meddelanden han skickar, jag vet inte varför. På senaste tiden har jag utvecklat känslor för honom, något jag aldrig känt förut. Men vad betyder det egentligen? Ingenting.
Det plingar till i min telefon och rycker snabbt upp den från täcket.
"Bara några dagar kvar..." står det och jag nickar, även om han inte skulle se det. Så jag skrev helt enkelt:
"Ja.."
Jag vände blicken mot väggen och log. Inte trodde jag att jag skulle få en dejt till skolbalen? Det är nog inget någon trodde riktigt. Jag är ju inte den mest populäraste personen i stan.
~
Jag knäppte på ett halsband, det var svart och såg ut som Askungens halsband efter den gode fens förtrollning. Jag fixade till klänningen lite extra, drog upp den så den inte visade mina bröst, drog ner den lite så den inte kvävde mig.
Mitt hår föll över mina axlar i lockar, jag hade manat mig själv att locka det och se lite söt ut iallafall. Jag hade min klänning och ett par vita skor med ett par strumpor med volanger i änden.
"Linnéa?" Rösten låter bekant. Adam.
"Adam?" Svarade jag och skuttade nerför trappan. Han stod där, ironiskt nog hade han en långärmad tröja med ett tryck av en text där det stod TUXEDO och ett par svarta jeans. Jag log och vinkade. Han log tillbaka, kramade om mig och bugade inför Karen. Karen skrattade och kramade om mig hårt, hon viskade i mitt öra att hon var stolt, stolt över att jag äntligen träffade någon. Jag slog henne leksamt på axeln och följde Adam ut.
~
Vi gick ut ur salen. Balen var inget vidare, vi satt mest i ett hörn och pratade.
"Vill du gå hem till mig?" Frågade han och jag nickade tyst till svar. Denna kvällen var inget vidare, det var inget prinsessbal. Det var en pissig skitbal för fulla tonåringar. Vi drack lite, men inte så att vi dog. Vägen till Adams lägenhet var kort, ingen lång vandring i högklackade skor direkt.
"Du ser verkligen ut som en söt anime karaktär." Sa Adam helt plötsligt. Jag hoppade till och skrattade.
"Mission complete." Säger jag och ler. Han lägger armen runt mina axlar och vi går den sista biten under tystnad.
~
Han öppnade sakta dörren, som om något skulle hoppa fram bakom.
"Välkommen in." Säger han och jag går in, det första jag gör är att böja mig ner och ta av mig mina skor, mina fötter värker verkligen efter det.
Mitt hjärta börjar helt plötsligt slå, kanske av värmen. Tänker jag, innan jag upptäcker att Adam sakta tar av sin tröja. Jag snubblar och landar på rumpan, tyst och klumpig i min klänning. Han skrattar och hjälper mig upp.
Det gick så fort att jag står knappt några centimeter från hans bröst. Jag hör hur hans andning blir tjockare och långsammare innan han viskar mitt namn.
"Mm...?" Viskar jag tillbaka, han lyfter mitt huvud med sin hand och ser in i mina ögon. Han ler och kysser mig varsamt.
"Vi kan få en bra kväll ändå."
