Kärlek börjar med bråk

1

•Becca•
Jag slängde igen min stora reseväska och suckade djupt. Jag ställde bort väskan vid dem andra väskorna och kartongerna. Jag vände mig om för att möta pappas blick. Han försökte le lite men jag suckade bara ännu en gång. "Förlåt gumman. Det är bara så mycket med jobbet just nu, men jag lovar att du får komma tillbaka snart igen". Jag skulle sakna Örebro, och hade verkligen ingen lust att flytta till Stockholm och börja en ny skola och få nya vänner. Jag hade det bra i skolan här och jag hade mina vänner. Min mamma som Jag skulle bo hos, hade jag inte träffat sen jag var 13. Då hon kom hit för att hälsa på lite snabbt, Med henne hade hon då min 1 åriga äldre bror som heter Felix. Eftersom Felix var med i ett band som verkligen var känt nu så hade mina kompisar här i Örebro verkligen spårat ur. Vissa av dem sa att jag verkligen var lik honom så dem hade inte tvekat en stund på att jag var hans syster. Jag hade bara försök le och tänkt för mig själv hur jävla självklart det inte skulle vara då jag heter sandman i efternamn.
Jag gick ner till pappa i hallen för att säga hejdå. Flyttgubbarna som hade anlänt sprang upp och hämtade mina saker på mitt rum för att sen lägga in dem i bilen. Jag själv skulle ta ett tåg till Stockholm och kunde därför inte ta alla kartonger och väskor på tåget. Jag kramade om pappa. "Du kommer att ha det jättekul i Stockholm, jag lovar". Jag nickade bara, att säga hejdå till pappa gjorde mig lite ledsen. "Jag älskar dig gumman, och jag mejlar varje dag!" Säger han och ler lite. "Jag älskar dig oxå" mumlar jag och öppnar ytterdörren. Jag går ut och börjar gå mot tågstationen som låg en bit ifrån mig. Jag kopplade in hörlurarna till mobilen och satte på min spellista, Wating for Love av Avicii spelades upp i mina öron och jag log lite. Denna låten speglar mitt liv väldigt bra, då jag verkligen väntar på en kärlek. Jag nynnade med i låten och ökade mina steg. Inom 15 minuter så var jag framme vid stationen, jag köpte en biljett och kollade tiderna på den stora skärmen som hängde över biljetterna. Tåget skulle va på plats här på stationen inom 20 minuter och jag passade då på att gå in och köpa något att äta. Pressbyrån som låg närmast gick jag till. När jag kom in så styrde jag mina steg mot kaffemaskinen. Jag beställde en stor choklad där och köpte 2 kanelbullar, eftersom jag älskar kanelbullar så köpte jag dem 2 största. När jag hade handlat klart såg jag att det var ungefär 10 minuter kvar tills tåget skulle komma så jag började gå tillbaka mot stationen. Väl vid stationen så gick jag ner till spåren och ställde mig och väntade på tåget. Jag suckade lite.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tåget rullade in på Stockholm central. Mammas ansikte fick jag syn på i folkmängden, hon stod och tittade ner i marken och pratade i telefon. Jag tog min handväska och min ena kanelbulle som var kvar och lämnade tåget. Mina steg styrde jag mot min mamma och hon lyfte blicken när hon såg mig. Med mobilen fortfarande vid örat så vinkade hon till mig och log. Jag log lite tillbaka och ställde mig brevid henne. Hon pratade fortfarande i telefonen och jag plockade då upp min mobil och scrollade instagram. "Felix, jag måste lägga på nu, ja jag är hemma snart". När hon hade pratat färdigt så tog hon ner mobilen och stängde av den. "Hej gumman!" Utbrast hon och omfamnade mig i en kram som jag lätt besvarade. "Hej mamma". Vi började gå mot bilen som stod parkerad utanför. Vi satte oss i bilen och hon startade den, medans hon började köra så satte jag på musik på radion. Hon verkade ha en CD-skiva i och bilen fylldes av 4 röster. "Det är killarna som sjunger, Felix och hans band" utbrast hon lyckligt. Jag nickade bara och satte mig tillrätta i sättet. Mamma satt och nynnade Med i låtarna och ibland kunde hon sjunga tydligt. När hon väl svängde in på gatan så såg jag ett välkänt ansikte som stod på avfarten. Min bror, Felix.