Kärlek börjar med bråk

10

•Becca•
Jag reste mig upp på skakiga ben och borstade av jeansen. "Jag tror jag ska gå nu" mumlade jag åt Omar och han nickade. "Gör du så" svarade han och jag gick sakta förbi honom. Han lämnade knappt en blick på mig utan gick åt motsatt riktning istället. Jag gick upp för trappan med mina skakiga ben och med handen på det röda märket på armen. När jag kom upp till mitt och Claras rum så la jag mig ner i sängen och släppte ut tårarna på den vita kudden. "Becca?" Istället för att svara rösten bakom mig så tryckte jag ner ansiktet hårdare i kudden. "Snälla förlåt" han satte sig ner på sängkanten och jag vände mig då om. Jag försökte med flera försök att få bort honom från sängen men gav sedan upp. "Jag vet inte vad jag höll på med Rebecca, förlåt" försökte han men orden kom mer ut som en viskning. En ensam tår rann ner från hans kind. "Du skadade mig Felix" mumlade jag och han nickade svagt. "Snälla Becca, förlåt." Han drog med sin hand på min rygg och jag flytta mig bara ifrån honom. "Jag kan inte lita på dig Felix, du skadade mig" svarade jag mot kudden, och han snyftade till. "Jag brukar ta ut min ilska på Oscar annars, det är lika fel det med. Men han kan förlåta mig". Jag vände ansiktet upp mot honom och borrade in blicken i honom. "Han har kanske det Felix. Men jag tror hans rädsla finns kvar". Felix nickade bara som svar och reste sig upp ur sängen. "Jag är hemsk Becca, jag har förstått det" när han hade yttrat orden så vände han sig om och lämnade rummet. Den vita kudden hade fått stora blöta fläckar på sig efter att jag hade gråtit på den, jag vände på kudden så att dem inte syndes mer, när kudden låg på andra sidan så reste jag mig upp ur sängen och gick mot den stora speglen som hängde på väggen, jag tog min mascara med mig och ställde mig framför speglen. Jag synade mig noga, den smutsblonda håret som började gå mot brunt, min kropp som var "kurvig" som Clara säger. Mina gröna ögon och dem fylliga rosa läpparna. Jag kunde se min bror i mig, och faktist var vi lika. Jag drog lite mascara på ögonfransarna och medans jag gör det så sneglar jag ner mot min mage. Tillslut slutar jag att dra mascaraborsten på ögonfransarna och lägger bort den. Jag tar ett tag om min mage, jag trycker med händerna och äcklas över mig själv. När tanken med att träna och bli smal kommer upp så greppar jag mobilen på sängen. Jag söker på träningsidor och sitter och scrollar genom dem i kanske en halvtimme. När jag sen har fått information som det räcker så greppar jag min handväska som hade blivit dumpad på golvet vid sängen. Jag kollade och såg så att jag hade plånbok i den och då kom det upp i mitt huvud att jag inte visste något som helst centrum i närheten, att fråga någon av killarna var inget som skulle hända. Jag bestämde mig för att åka in till den lilla byn för att se om dem råkade ha ett stadium där, vilket dem säkert inte skulle ha. Jag gick tyst ner från trappan men stannade till när jag hörde röster ifrån Omar och Felix's rum. "Jag skadade henne Omar, min egna syster" jag kunde sätta fingret på att det var Felix som pratade. "Du måste sluta ta ut ilskan på folk, hon kommer inte lita på dig" istället för att fortsätta lyssna så smög jag förbi stoppade fötterna i flippflopsen som låg slängda vid dörren. Jag öppnade ytterdörren tyst och när jag hade kommit ut så stängde jag den tyst bakom mig. "Vart ska du?" Rösten fick mig att hoppa till av skräck. "Ska hitta stadium om det är kul att veta" svarade jag med en lite skakig röst, och vände mig om för att se vem det var som pratade. Jag såg Ogge stå bakom mig med ett leende och jag himlade med ögonen. "Vi kan leta efter det tillsammans, jag behöver ändå nya gymskor" log han och jag nickade bara som svar. "Vi kan ta den rostiga crossen i skylet, Felix andvände den när han var 14" sa han och pekade mot skylet.