Kärlek börjar med bråk

29

*KATIS*

Rädslan av att ha skulle hitta mig åt upp mig innanfrån, när jag satt på tåget. Både glädje och rädsla fanns i mig då jag bestämde att tidigt imorse att fly till Stockholm. Han hade bestämt sig för att vi skulle flytta till Malmö efter att en av våra grannar hade hört när han slog mig. Grannen tänkte ringa polisen om det hände igen, och det gjorde det. Vi stack samma dag till vår nya lägenhet på Eriksfält i Malmö. Jag gungade vagnen lite framför mig för att få Lottie att somna om igen. Lottie var 1 månad gammal och hon hade redan fått se saker som hon inte ska behöva. När dem ropade upp min station så reste jag mig upp och körde vagnen fram till dörren. När tåget stannade så öppnades dörrarna och jag gick av. Med samma steg så gick jag på bussen, klockan var runt 5 på eftermiddagen och plötsligt ringer min mobil. Jag plockar upp den och ser att det är Becca. Jag drar min tumme över skärmen och svarar. "Hey Becca! jag är i Stockholm nu-" "Katis, vatten har gått! Bebisen är påväg!" den panikfulla rösten tillhörde Omar, "jag kommer" "vi är påväg till sjukhuset så du får åka dit" säger han och vi lägger på. Jag skyndar mig till bussen och när jag väl kommer in i bussen så ber jag till gud att jag ska hinna.

*BECCA*

Jag hade läst på en blogg om en mamma som sa att smärtan var värd allt. Men just nu kände jag bara hur jag ville få ut ungen så att allt detta skulle vara över. Jag låg just nu i baksätet med Omar som stöd mitt huvud. Han höll hårt i min hand och bad mig att vara lugn, fast helt ärligt så var han mer nervös än jag. Hans händer darrade och han andades högt och snabbt. Han hade precis ringt Katis för att berätta att bebisen skulle komma, men hon var redan i Stockholm och ska nu ta sig till sjukhuset. Felix satt i förarsättet och kollade bak hela tiden för att berätta för mig att allt skulle bli bra. Men värkarna ylade genom kroppen och fick mig att knipa hårdare i Omars hand varje gång. "vi är snart framme" mumlade han tröstande och drog med sin lediga hand över mitt hår som var svettigt. När mamma kom fram till sjukhusparkeringen så hoppade dem snabbt ut för att hjälpa mig. Jag la min ena arm över Felixs axlar och han la en arm runt min midja, och jag gjorde likadant på mamma och hon la sin arm runt min midja. Omar sprang i förväg in på sjukhuset och då menar jag verkligen sprang. "Mamma det gör så jäkla ont" "Allt detta är värt senare" sa hon tröstande. "Jag tror på dig gumman, du klarar detta fint" sa Felix och jag log.  Värken som kom efter det var den värsta och fick mig nästan att skrika. "ta det lungt, andas" lugnade Felix och jag höll bara ett hårdare grepp om hans tröja. När vi kom in till sjukhuset så mötte en sköterska upp mig. Hon hjälpte mig att lägga mig ner på den rullande sängen och sen rullade hon mig in till ett av rummet. Dem undersökte mig och såg att det nu var dags,Och förlossningen började.

*OMAR*

Förlossningen hade börjat för 10 minuter sen och jag satt i en av stolarna utanför tillsammans med Felix. Han lugnade ner mig då jag satt och gungade fram och tillbaka med ansiktet nersjunket i mina händer. Beccas mamma skulle vara med på förlossningen istället för mig då jag var alldeles för nervös. "Hon klarar detta fint" tröstade han och jag fortsatte att gunga min kropp. "Hon skulle inte behöva göra detta om jag inte hade skyddat mig, men jag vill ändå ha bebisen" mumlade jag och Felix klappade mig på ryggen. "det var redan bestämt att du skulle bli pappa, du kan inte spola tillbaka tiden direkt" tröstade Felix. Precis då kom Katis in med en barnvagn i full fart, "hur går det?" frågade hon och satte sig ned brevid mig. Då såg jag att små blåmärken låg utspridda lite överallt i hennes ansikte. "Det började för 10 minuter sen, bebisen är 1 vecka för tidig" svarade jag och hon log, när hon skulle öppna munnen för att säga något så började en bebis gråta i vagnen. Hon reste sig upp och tog upp den lilla bebisen och vaggade henne i famnen, hon satte sig sen ner med och pratade smått med bebisen. "åh va gullig" utbrast Felix och reste sig upp för att sätta sig ner på Katis andra sida. "vad heter hon?" frågar han nyfiket och Katis stoppar in nappen i bebisen mun då hon hade spottat ut den. "Lottie" "kan jag hålla?" frågade Felix och Katis la över Lottie i hans famn. Jag tittade länge på Lottie och sen på Katis, man såg verkligen likheten mellan dem. "Hon är verkligen lik dig" Katis vände blicken mot mig och log. "Tack Omar, folk säger att hon har drag från sin pappa men många andra säger att hon ser mest ut som mig". Vi satt och pratade alla 3 i ungefär någon timme, precis när jag skulle äta upp mitt choklad så kom Cecilia ut, "Kom in" sa hon och log och jag reste mig upp, Jag torkade händerna på mina svarta jeans och slängde det sista av chokladet i papperskorgen. När jag kom in i rummet så såg jag att Becca låg i sjuksängen och i hennes famn låg det ett litet knyte. Hon log stort när hon såg att jag kom in. Jag gick nämre och satte mig på kanten av sängen. Hon gav knytet till mig och jag såg världens finaste bebis. Om man kollade noga såg man att han hade gröna ögon. Håret var mörkt som mitt och jag kunde ingetting annat än att le. "Hej Leo" viskade jag och kände hur en tår av lycka rann ner på min kind. "jag är din pappa"