Kärlek börjar med bråk

31

*BECCA* 

2 år senare fyllde jag 19 år. Året var 2018 och vi hade bosatt oss i kungsholmen. Killarnas band hade verkligen blivit stort och Omar drog in väldigt mycket pengar, jag själv pluggade igen 2:an på gymnasiet och jobbade extra som servetris. Leo hade fyllt 2 för 3 månader sen och vi befann oss nu i Juni månad. Semester skulle vi snart åka på, nämligen i slutet av Juni och det var Spanien vi skulle åka till. Igår hade jag och Leo varit hos Katis. Leo hade hittat sin bästa vän, nämligen Lottie. Jesper, katis föredetta pojkvän satt i fängelse sen 1 år tillbaka då Katis berättade att han slog henne och våldtog henne dagligen. Hon hade nu fått upp ögonen för min bror och han detsamma för henne. 

I mitten av Juni så åkte vi in på barnakuten då Leo hade fått svårt att andas och hade en stor knuta som var lika stor som en studsiboll på halsen. När han blev undersökt så fick vi diagnosen på att han hade halscancer. Mina tårar rann hejdlöst och det gjorde Omars med. Doktorn sa att vi sökte upp det i rätt tid. Den natten efter vi hade fått det undersökt blev han inlagd på operation under natten. Jag och Omar satt uppe hela den natten för att inte missa något. Mina kinder var blöta av tårar och det kändes som om jag skulle gå under jorden. Våra familjer kom och såg till oss på morgonen efter och höll oss sällskap. Dem allihopa var lika ledsna, och rädda. När han tillslut kom tillbaka ifrån operationen så berättade doktorn att dem hade tagit bort det och jag litade på dem. Efter att han varit inlagd i 2 veckor fick han åka hem. Cellgifterna hade gjort så att han var helt kal över huvudet, hans fina bruna hår fanns inte kvar. Vi bestämde oss för att boka fram resan och vi skulle åka i mitten av juli istället, men det blev inte av. 1 vecka innan vi skulle åka var det ens knuta på halsen igen, vi åkte in till barnakuten och dem sa att dem kunde se en liten tumör som fanns kvar. Alltså visade sig att dem hade glömt lite medans dem opererade. Han blev inlagd och det var dags för fler cellgifter och operationer. Det lilla håret som hade växt ut ut på hans huvud innan var borta igen. Jag och Omar kunde knappt sova och vi satt mest uppe och bad för oss själva att Leo skulle bli frisk, men Leo blev svagare hela tiden. Bandet tog en paus då Omar inte kunde vara närvarande under denna tiden, det tog hårt på alla anhöriga också. Leo var bara 2 år, han hade verkligen hela livet framför sig. 

I slutet av juli fick jag veta att jag var gravid för andra gången, det var något som fick vår lilla krossade familj hel igen. Leo längtade efter ett syskon och jag sa till mig själv med hopp i mig att snart skulle min Leo vara frisk igen. Bandet började sätta igång igen och all glädje kom fram. Det enda som vi alla hoppades på var att den sista pusselbiten till att bli hel igen vara att Leo blev frisk.