Kärlek börjar med bråk

21

*BECCA*

 Skolbyggnaden var stor, väldigt stor. Den såg ut att ha 3 våningar och tanken av att det skulle finnas trappor fick mig att rynka på näsan, Aldrig att jag skulle orka gå i dem klockan 8 på morgonen. Jag öppnade dem stora portarna och såg hur massvis med elever satt i rasthallen, något jag var glad över var att jag började direkt på min första termin på gymnasiet då alla 1:or var nya. Jag försökte hitta en plats någonstans i rasthallen men det fanns inte så jag gick in i korridorerna, jag hittade tillslut en bänk som jag satte mig vid. Jag satt där en stund innan jag hörde hur någon satte sig brevid mig, jag kollade upp och mötte dem bekanta ögonen och det blonda fluffiga håret. "hej becca! är allt bra?" frågade han leendes och jag log. "det är jättebra!" svarade jag glatt. Det var kanske inte 100% bra då en del av mig saknade Omar. "Det är synd att vi bara får ett år tillsammans här" sa han sen och jag kollade undrande på honom, "jag tar ju studenten nästa sommar" sa han och kom då på att han var ju 2 år äldre än jag. "tillslut går jag här själv" sa jag leendes och han nickade. "Är det i 2:an du är mammaledig?" frågade han och kollade ner på min mage. "Ja, Bebisen är beräknad i mars så jag blir ju ledig från skolan redan då. Men jag ska ha lektioner vi skype och mail med min mentor" sa jag och han log. "Vet Omar om när bebisen är beräknad?" frågade han och jag stelnade till, hur visste han?. Oscar verkade läsa mina tankar och förklarade sig snabbt. "Han berättade för mig efter hans besök hos er i slutet av sommaren" "Jag vet att han borde få vara med och sånt, men han gjorde bort sig totalt" sa jag lågt och Oscar nickade. "Men ibland behöver folk en andra chans fast dem inte förtjänar det. Han tycker om dig iallafall kom ihåg det" han reste sig upp ifrån bänken och plockade upp sin mobil. "Jag måste gå nu, jag börjar om 1 minut så vi får ses sen" log han och började springa upp för trapporna som låg framför. 

Skoldagen hade gått fort och jag fick mycket information. Jag fick veta av glädje att 1:orna gick på första våningen, 2:orna på andra och 3:orna på tredje. Jag var nu påväg till bussen hem själv. Det var meningen att jag skulle åka hem med Felix men han var tvungen att åka till studion men han och killarna skulle dyka upp hemma hos oss. Jag tänkte om jag skulle höra av mig till Katis och ta en fika med henne men jag hade inte orken till det. Jag tryckte på knappen på stolpen och väntade på grönt ljus så att jag kunde gå över gatan. Plötsligt så hamnar jag på rumpan på asfalten och jag hör den bekanta rösten. "men se dig för" jag tittade upp och såg det bruna håret och dem tydliga käkbenen. det kändes lite som att detta var något öde, då vi för första gången träffades så här. Han tittade ner på mig och släppte då allt. "skit förlåt Becca" mumlade han och tog tag i min hand för att hjälpa mig upp. "Vad gör du här?" frågade jag hårt och han tittade ner på sin packning. "Jag ska bo hos er i 2 veckor och sen så ska vi till USA i ett halvår" svarade han och jag stelnade till. Ett halvår utan min bror?. "Va?" frågade jag trögt och han drog upp sin sportbag över axlen. "kan jag ta sällskap med dig, hem till er?" frågade han och jag nickade. "visst" 

Bussturen var stel och tyst och vi hade nu kommit hem. Felix hade berättat för mamma om USA och för mig fast jag redan visste. "När ni kommer hem så är det bara 1 månad kvar till födslen" "då finns jag här den sista månaden! jag kommer bara vara 1 skypesamtal bort" tröstade han och jag nickade.    På kvällen så kom Omar in till mig. Jag tittade bort mot honom och han log snett. "Vi måste prata Becca" "jag vet" svarade jag. Han satte sig på min sängkant och drog av mig täcket för att kolla på magen. "Jag vill vara en närvarande pappa, och du kan inte neka det då ungen är min" sa han och jag kollade ner på hans hand som låg över min mage. "Jag tycker om dig Becca, så jävla mycket" viskade han. Det var då mitt hjärta fick talan, "Jag tycker om dig med Omar"