På grund av dig

❀kapitel 3❀

Mamma reagerade med att fråga om jag var säker, precis som så många andra skulle komma att göra. Och det har jag full förståelse för nu, hon var i chock. Det kunde ha varit vem som helst men av alla människor var det personen som kunde komma och gå hos oss hur den ville. Det är iallafall så som jag tänker, jag vet faktiskt inte hur hennes tankar gick den dagen, jag menar hur kan man möjligtvis greppa att ens dotter varit med om något sånt? Mamma jobbade vid den tiden på en avdelning för våldtagna kvinnor, men jag tror och vet eftersom vi har pratat om det att hon aldrig någonsin kunde föreställa sig att det skulle hända någon så nära henne. Att det var en sån grej som bara inte händer. Förens det hände.

När pappa kom hem pratade han med mamma en stund och sprang sedan in till mig där jag fortfarande satt lutat mot min garderobsvägg som han hade tapetserat med påfåglar (upp och ner). Han hade tårar i ögonen och det enda han kunde få fram var:

- Du måste berätta sånt här för mig.

Han var uppenbarligen också i chock.

Mamma sa att hon var tvungen att ringa till killens mamma (vi kan kalla henne N) fast jag bett henne flera gånger att inte göra det. Jag vet fortfarande inte vad som sas men jag vet att mamma även pratade med M (killen) och att han tydligen berättat att N hade sagt hemska saker som "förstår du att du kommer hamna i fängelse nu?" och sen något om att han hade förstört för familjen. M sa till min mamma att dom skulle prata senat för att N var i rummet. Efter det vet jag inte vad dom sa men jag vet att jag satt i det där fruktansvärda förhöret med misstro och konstiga frågor som jag inte förstod, alla avbrott med panikångest över att jag inte kunde få ur mig orden han sa innan det hände, allt dedär för att sen få höra bara två veckor senare att fallet hade lagts ner. Han hade nekat, jag hade inga bevis, och dom där två vännerna jag hade berättat för hade inte kommit ihåg historien riktigt så ingenting stämde. Så istället fick jag gå till BUP. 

När jag kom tillbaka till skolan dagen efter förhöret hade det börjat gå rykten om mig. Folk jag inte ens kände kom fram och frågade om det var sant att min bror hade våldtagit mig, vilket absolut inte var sant så min direkta instinkt blev att berätta för alla som frågade exakt vad som hände och sedan gå till den enda personen som kunde ha startat detta, nämligen en av dom två som hade fått höra det från början och hota henne med alla möjliga saker om hon inte erkände och rättade till det. Jag var en väldigt frustrerad och trasig person vid det här laget och och jag var absolut inte en snäll person. Jag vet att jag gjorde liknade saker när någon hade köpt likadana skor, tog min plats i rampljuset eller blev kär i killen jag gillade. Jag var helt enkelt ett rövhål, vilken man i efterhand kanske kan ha en gnutta förståelse för. Jag tröttnade också ganska snabbt på BUP eftersom jag bara fick rita och leka dockteater med en terapeut som pratade bebisspråk med mig, vilket jag tyckte att jag var alldeles för smart och vuxen för. Jag intalade mig själv och alla runt om kring att jag mådde bra och och slutade gå dit. Vilket absolut inte hjälpte mitt betéende.

Att gömma undan mina känslor gick ganska bra, förutom att jag i mitten av 5:an hade en väldigt dålig period som slutade med att jag försökte hänga mig på skoltoaletten med en halsduk i en krok som att alldeles för långt ner så att jag var tvungen att lägga mig på ett lite nerpissat golv såklart. Det ledde ingenstans, jag behövde inte ens gå tillbaka till tanten med dockorna så jag kunde helt enkelt fortsätta tränga undan mina känslor. 

Jag gick nu i 6:an och jag blev tillsammans med en kille som jag haft ett lite på/av "förhållande" med i två år. (D) Han ville aldrig berätta för någon om oss, han skämdes över mig. Han var ju faktiskt den snyggaste och populäraste killen i min årskurs så för mig var det självklart att han inte ville bli sedd med dramatiska jag. Dessutom hade jag väldigt svårt att säga ifrån så accepterade det bara.

Vi var tillsammans i 8 månader den här gången men som alla andra gånger tog det slut för att jag inte kunde stå ut med att hålla det hemligt och för att jag antagligen var en pain in the ass. Det var ungefär 5 veckor innan alla hjärtans dag som det tog slut. Jag spenderade alla dagar med min bästa vän F*****. Jag visste att hon tyckte om mitt nu ex men jag trodde aldrig att hon skulle göra något. På alla hjärtans dag var jag med henne, hon gav mig ett rött hjärtformat blev där hon hade skrivit om alla roliga saker vi hade gjort tillsammans. Jag kommer ihåg att jag (innan jag rev sönder det) läste det flera gånger och grät lite för att jag älskade och uppskattade henne så mycket. 

När hon hade gått såg jag att hon hade glömt logga ut från Facebook på min mobil. Jag gick in på konversationen mellan henne och killen. Och då såg jag en hel konversation om vad dom hade gjort på nyårsnatten...