Yes sir, yes

Kapitel 1

Bussen började skumpa oregelbundet när den svängde in på en dålig terrängväg som gick genom skogen. Jag kollade mig runt på bussen, var jag den enda tjejen? Jag kunde inte se någon annan tjej, men i och för sig såg jag inte alla ansikten. Det var ganska tyst på bussen, några killar hade börjat småprata lite, men ingen kände ju någon här egentligen.
Bussen svängde in till anläggningen. Den stannade utanför taggtrådsstängslet vid en grind och väntade på att den skulle öppnas. Stängslet var till för att skydda alla redskap, det fanns ju allt från vapen till stridsvagnar innanför stängslet. Grindarna öppnades och bussen började köra igen med ett ryck. Byggnaden var stor, såg rätt tråkig ut. Ovanför ingången till byggnaden stod det "Sveriges försvarsmakt".
Direkt när bussen hade stannat hördes det en grov röst utanför.
- UT UR BUSSEN! Ni har 20 sekunder på er att ta era väskor och komma in!
Alla reagerade snabbt och var snart uppe på fötterna. Många inne i bussen kollade på varandra osäkert, men i mångas ögon såg jag spänning och längtan, det var nu det hade börjat, lumpen.

När alla hade tagit sina väskor kom vi in i en stor sal och alla fick vars en soppåse. I soppåsen skulle vi lägga militärutrustningen i vår storlek. Jag kollade runt, många hade redan börjat plocka åt sig jackor, byxor, tröjor. Jag gick fram till jackorna och började leta efter dem minsta storlekarna. Även small såg för stor ut, så det blev xsmall. Jag kollade mig omkring, dem flesta var redan klara. Jag gick vidare till tröjorna, där var det enkelt att hitta rätt storlek. Tröjorna var militärgröna och skulle bäras under jackan. Strumpor skulle man också ta, och sedan då byxor. När jag hade kommit till byxorna såg jag att jag var den ende kvar i salen. Shit. Jag greppade snabbt taget om byxan som det stod small på och skyndade mig ut till dem andra.
Sopsäckarna med kläderna skulle vi dumpa på våra rum. Killar sov för sig, och tjejer sov för sig. Jag undrade hur det skulle bli för mig, skulle jag sova helt själv i tjejrummet? Men när jag steg in i rummet fick jag syn på två andra tjejer.
- Tack gode Gud, trodde det bara var två tjejer som skulle vara här, sade den ena tjejen. Jag log vänligt mot dem båda två.
- Jag är Angelina, sa jag leendes och sträckte fram min hand mot dem båda två.
- Annie, presenterade sig den ena tjejen.
- Lisen, presenterade sig den andre. Annie var brunhårig med matchande bruna ögon, hon var ganska kort och rätt söt.
Lisen var betydligt längre, hade breda axlar och verkade rätt tuff. Hon hade ett tonläge mörkare röst än vad tjejer brukar ha.
Dem hade paxat vars en säng, så jag tog en av dem andra sängarna mittemot. Jag slängde ner min sopsäck och resten av min packning på sängen.
Rummet var väldigt kalt. Det fanns sex sängar, några skåp, såna skåp man låser in sina böcker i, i skolan. Skåpen var till för att förvara våra kläder och värdesaker. Sängarna hade rutigt sänglakan, såg inte jättebekväma ut precis. På väggen hängde det en liten spegel, jag kollade mot den och fick se mig själv. Jag bar ett par svarta tighta byxor och mitt favoritlinne som var väldigt basic, tajt och grått. Jag drog upp den lite i urringningen, var kanske inte bästa idén att bära detta linnet när man har massa killar runt sig. Mitt hår var mörkbrunt, och mina ögon nästan svarta. Jag var attraktiv, jag visste om det. Många brukade säga det till mig, både killar och tjejer. Men bara för det var jag inte mallig eller självisk. Mitt ansikte var nästan felfritt, och mina läppar fylliga. Jag hade ett litet mystiskt utseende, min blick utstrålade mysteri, jag fick ofta höra det med. Min kropp var slank, men kurvor hade jag fortfarande. Hade relativt stora bröst och en ganska vältränad rumpa, eftersom jag tränade.
Jag vände mig mot tjejerna, försökte börja småprata.
- Så, varför är ni...
Jag blev avbruten.
- SAMLING I KORRIDOREN