Kapitel 6

11.3K 235 12
                                    

Jag kände mig helt andfådd och svettig efter att ha sjungit karaoken uppe på scenen, det gjorde nog Annie också. Hon beställde en drink till sig själv och frågade om jag ville ha, men jag tackade nej, jag hade bestämt att inte bli för full ikväll, jag hade ju faktiskt en lördagsöndag imorgon. En lördagsöndag betydde att man var tvungen att stanna i byggnaden under hela helgen, och utföra något slags arbete. Antingen läsa någon bok, utföra någon träning eller liknande. Om man inte hade en lördagsöndag kunde man göra precis vad som helst. Man kunde sticka hem, eller bara hänga i korridorerna.
Två nya killar hade kommit upp på scenen, jag kände igen att dem båda gick i lumpen. Dem började sjunga Pokerface med Lady GaGa vilket lät bedrövligt. Jag kände sug efter vatten och bestämde mig för att gå in på toan. Jag hoppade ned från barstolen och letade sedan reda på den offentliga toaletten med bås.
Toaletten hade ett ganska svagt ljus, men den såg rätt fräsch ut iallafall. Jag gick fram till en av kranarna och slog på det kalla vattnet som jag törstigt slurpade i mig. När jag stängde av vattnet hörde jag att dörren stängdes bakom mig, och sedan kände jag två händer runt min midja.
Jag kollade snabbt upp i spegeln och fick se Erik stå bakom mig medan jag lutade mig ner mot vasken.
- Hey Angie, sa han tyst och fingrade lite på min blus. Han lät lite sluddrig, hade han redan lyckats bli full? Jag försökte flytta mig men då hårdnade hans grepp runt mina höfter.
- Vart ska du? Mumlade Erik och tryckte sig mot min rumpa, det var obehagligt.
- Erik, släpp mig, sa jag en aning surt.
- Säker på att du vill det? Sa Erik och placera sin ena hand under min kjol utanpå mina trosor. Jag kan inte ljuga, såklart var det skönt, men jag ville inte.
- Ja, släpp mig, sa jag högt. Jag tror jag råkade stöna till lite när han drog sina fingrar över mina trosor, för han log nöjt.
Då öppnades dörren och in kom en kille, en kille från lumpen. Yes, nån som kan rädda mig.
- Hjälp mig, mimade jag mot killen. Killen kollade mot mig och sen mot Erik.
- Gå bort från henne, sade killen mot Erik.
- Naej, sade Erik slöddrigt.
Killen gick då fram mot honom och Erik släppte greppet om mig och vände sig mot honom.
- Ska du slå mig? Sa Erik och flinade svagt.
- Nej, inte om du går nu, sade killen. Han var längre än Erik och mer vältränad, det var bäst för Erik om han bara gick.
- Whatever, muttrade Erik mot honom och klampade ut från toan.

- Eh, tack, sa jag och drog ner min kjol lite. Killen gick fram till mig där jag stod lutandes mot bänken med kranarna.
- Är du okej? Sa han vänligt och ställde sig jämte mig.
- Jadå, sa jag och log svagt.
- Vad heter du? Fortsatte jag.
- Leo, sa han kort och sen bara lutade han sig fram och kysste mig. Jag fick en aning panik. Asså Leo såg ju inte dålig ut och han hade ju faktiskt räddat mig nyss, men jag ville nog ändå inte hålla på med honom. Jag besvarade kyssen lite halvt. Leo hade ju somsagt hjälpt mig, detta kunde bli hans belöning, typ. Han lyfte upp mig på bänken och ställde sig mellan mina ben. Asså han kysstes ju ganska bra och dessutom var han nog full och skulle ha glömt allt imorgon, eller så kunde jag ljuga och säga att jag varit full igår och inte tänkt mig för.
Leo slet upp knapparna på min blus och blottade min spetsbh. Nej, såhär långt ville jag inte gå, jag bestämde mig för att avbryta kyssen snart.
Han kasade upp min kjol och tryckte sitt stånd innanför byxorna mot mina trosor, jag kunde inte låta bli att få ut mig ett litet stön. Samtidigt som stönet lämnade min mun öppnades dörren. In klev ingen mindre än Kristian. Vi fick ögonkontakt och han rynkade på ögonen innan han snabbt lämnade toan igen. Åh herregud. Nu knuffade jag snabbt bort Leo och knäppte min blus.
- Vad är det gumman? Frågade han och började gå fram mot mig igen. Jag drog ner min kjol och skyndade mig ut från toan utan att svara. Asså herregud, nu tror ju säkert Kristian att jag är värsta slampan, eller att jag fallit för nån kille. Det var ju Kristian jag ville va med. När jag kommit ut från toan letade jag desperat med blicken efter Kristian, men Lisen skymde min vy.
- Annie mår inte bra, nån kille la något i hennes drink, vi får dra tillbaka, sa hon och nickade mot Annie. Annie satt ner på en barstol, hon var helt vit i ansiktet.
Jag hann inte säga något förrän Lisen drog med mig till Annie, och tillsammans fick vi hjälpa henne att komma ut från baren.

Yes sir, yesWhere stories live. Discover now