Sorry Wrong number A.P

2

*isaks pers*
Jag visste inte vad som va värst att jag blev dumpad av min första kärlek eller att se rakt in i Antons besvikna ögon. Det kändes som att tiden stannade och himlen blev mörkare, hela jag rasade ihop. Andreas är besviken på mig, Julia är arg på mig, Anton hatar mig för att han fortsvarande inte har kommit över Ellinor och Vilhelm är förvirrad men han kommer bli sur på mig när han får reda på vad som precis hände.

Senare på kvällen så sov Alla killarna i Andreas rum på madrasser och jag fick ligga i källarrummet för att alla är sura på mig. Julia drog hem efter att hon dumpade mig och Ellinor drog en halvtimme senare. Grejen är att ingen vet vad som verkligen hade hänt. Ellinor kysste mig.

"Isak, jag går och hämtar dricka. Vill du ha?" Jag såg hennes glada ansikte och hur hennes perfekt lockade håret fladdrade i den friska och lätta sommar vinden, allt med Julia va perfekt. Hennes hår, hennes smink, hennes kropp och hennes ögon är det bästa med hela henne, de va gröna med en grå-svart kant och lite blå fläckar, att se in i de varje dag och att säga hur mycket jag älskade henne fick mig alltid tänka på hur mycket hon betyder för mig. "Isak, sluta strirra på mig sådär haha. Det är läskigt" jag vaknade av min dagdröm. " men du är ju så fin" hon skrattade åt mig och sen gick hon.

När Julia gick så kom Ellinor fram "äntligen är den lilla vesslan borta" sen tog hon ett hårt grepp om mitt ansikte och kysste mig. Jag försökte dra mig ur men hon va för stark och sedan hör jag "ISAK, DET ÄR SLUT. Musiken stängs av och alla bildar en cirkel runt mig, Julia och Ellinor. Julia börjar få tårar och Ellinor har ett elakt flin på sina läppar. Allt är en flopp. Julia kommer inte lyssna, hon kommer inte låta mig förklara, hon hatar mig!

"Isak, frukost NU" hör jag Andreas säga. Jag släpar mig upp för källartrappen och jag ser En irriterad Andreas och en sur Vilhelm och en sårad Anton. Allt rasade. Jag föll ihop på golvet och grät, jag grät och jag skrek och jag slog på golvet som en 5 åring. Fan för mitt liv. Fan för att jag lever. FAN.

Andreas gick fram till mig "allt kommer bli ok, vi kan dra till stan och köpa lite kläder och få annat på tankarna"

nu är jag på new yorkers provrum med ett par shorts och en t-short och grinar. Jag borde sparkat Ellinor, jag borde ha slagigt bort henne, men nej jag va för svag för att kunna göra det.

*Antons pers*
Det måste finnas en förklaring för det Isak gjorde. Han skulle aldrig göra så mot mig eller Julia och jag vet hur slug Ellinor är och hur hon tar vad hon vill ha. nu känner jag att jag överdriver lite med att vara såhär sur på Isak. Fan, jag måste snacka med honom...
-----
Heeej alla jasmin här igen, kände för att lägga ut ett till kapitel bara för skojs skull:)

Alla kan väl ta och Skriva 🍑 på Twitter och sen tagga Andreas? Jag tycker att den där emojin e ganska lik andreas rumpa:)