5

194 12 5

por jasminjaylaani

por jasminjaylaani

Ingens pers*
Anton är ett känslomässigt vrak.
Isak är fylld med skuldkänslor.
Andreas är kär och vilsen.
Vilhelm är förvirrad.
Skyscraper ligger risigt till just nu.

Anton och Isak bestämmer att träffas på plattan för att snacka om det som hände på Andreas fest. Vilhelm och Andreas sitter och spelar FIFA hemma hos Vilhelm.

Antons pers*
Jag känner Isak, jag VET att han skulle aldrig kyssa mitt ex och samtidigt såra sin flickvän. Nu kommer Isak mot mig och Jag ser att han är nervös. När isak är nervös så brukar han inte gå särskilt normalt, han tekniskt sätt släpar sig fram. Vi möts och han ger mig en stel brohug. Jag börjar gå mot en bänk och Isak kommer efter och det var tyst. När vi sätter oss så händer det inget, inget kommer från våra munnar och ingen av oss vågar kolla på varandra. Tyst. "Anton, förlåt men jag kysste inte Ellinor" jag kollade på honom med en frågande blick "så du säger att när man kysser varandra så behöver bara en sköta jobbet? Och säg inte att du inte hade ett annat val för DU kunde slagit bort henne, DU kunde säga till henne, DU" Isak såg chockad och rädd ut, bra, nu fattar han nog att det är mer än rolig "lek". "Jag kunde inte..." Jag avbröt honom "... För att du va feg eller Isak? Vågade du inte trotsa Ellinor? Asså det här är messed up Isak, fattar du inte det?" Isak ställde sig upp och öppnade munnen men stängde den lika snabbt. Han kollade på mig som om att jag va ett monster " hon höll fast mig. Jag försökte att slå bort henne men det gick ju förfan inte, du behöver inte tro mig om du vill men det är sanningen" Isak backade några steg och sen så vände han sig om och gick sin väg.
Andreas pers*
Jag hörde ett pip från min mobil och såg att jag fick ett meddelande, jag pausade matchen mot Vilhelm och tog upp mobilen
_
Mottaget 16.10
Okänt nummer
- kommer du svara eller?
_
Jag skrev ett svar
_
Skickat 16.13
Du
- hur ska JAG kunna tro DIG?
_
Hon va ganska snabb med att svara.
_
Mottaget 16.14
Okänt nummer
- bildmeddelande, det här är jag och det är sant! Tror du mig nu?
_
Jag kunde inte tro mina ögon, det är den Filippa, DET ÄR FILIPPA KARAGA. Hon får inte veta vem jag är, hon kanske slutar skriva med mig då! Filippa åh Filippa. "Vad är det med dig?" Vilhelm kollar på mig som om ja vore en fullgubbe som red på en häst på Tysklands Autobahn. " nä de va inget, men jag måste hem sorry" Vilhelm börjar gapskratta " du vet väl att det är ganska långt till Lindesberg?" Jag tänker efter i några sekunder och sen kom jag på att Jag är hos Vilhelm. "Aja, hotellet då" säger jag med en ironisk röst. Jag går mot Vilhelms ytterdörr och tar på mig mina skor och min jacka, tagga regn är det enda jag kan tänka på och att Filippa Karaga skriver med mig.
-----
YEY fem kapitel:) ne skämta hihi
Om jag får 5 röster och 10 kommentarer så kan ni få ett kapitel redan ikväll:)

Bilden är på @filipaaaa_ om ni undrade hihi:)