Mörkrets ängel ,, foscar

prolog

Mörkret omsluter mig, musiken i öronen är på högsta volym och tårarna på kinderna är torkade. Smärtan inombords är ersatt av tomhet. Om det är bättre eller sämre är jag omedveten om. Det enda jag vet är att ingenting längre fungerar, mina inre demoner tar över och jag har inte längre tillräckligt med kontroll för att känna glädje. Sakta men säkert ger jag upp. Varenda cell inom mig verkar dö en efter en och snart kommer jag sitta här som ett livlöst skal, tom och ensam.

Om inte du räddar mig.

...
En deppig foscar, bring näsdukar

//Ali