Erased

1 - Fotot

Jag suckade djupt och blåste bort luggen från min panna. Skolklockan ringde och alla elever reste sig från sina platser och började gå mot dörren. När bara jag var kvar i klassrummet reste jag på mig, borstade bort pennvässarspån från mina jeans och började gå mot dörren. När jag kom ut genom dörren så skrattade tre tjejer åt mig. jag struntade i dom och gick vidare längst korridoren. När jag var helt ensam så öppnade jag mitt skåp och tog ut mina saker och stoppade ner allt i väskan. Jag låste skåpet och började gå mot utgången. När jag öppnade dörren så pep mobilen till. Jag förstod genast att det var Neva.
- jag kommer över till dig senare idag!
kram Neva
Jag log för mig själv. Neva hade förmågan att få mig att le, vilket inte var så ofta. Jag gick in på Fotogalleriet på mobilen och kollade på bilden som jag och Neva hade tagit tillsammans när hon fick mig och le första gången. Den bilden skulle jag aldrig radera, aldrig. Jag stoppade ner mobilen och började gå mot busstationen. Det tog inte lång tid att komma till busstationen och jag satte mig ner på en bänk för att vänta på min buss. Jag drog huvan över huvudet för att visa att jag inte ville få kontakt med någon.

efter ett tag så stannade bussen och jag klev på, visade busskortet och satte mig på en plats. Bussen fylldes på och till sist fanns det ont om platser kvar. bussen körde vidare, station efter station, men efter ett tag så stannade den på en station och jag gick av. när bussen hade kört iväg så gick jag över den stora vägen och började traksa på vägen som lädde hemåt.
när jag kom fram till det körsbärsröda tegelhuset så öppnade jag dörren och gick in.