Erased

7 - Dennis

- det är ett fint namn. sa jag kort för att bryta tystnaden.
- Tack... Just då kom jag att tänka på en sak.
- Jag är inte skadad längre. jag pekade mot mitt ben där jag vart skadad men han verkade inte ett dugg förvånad.
- det var.... jag som gjorde det..
Jag blev stum av förvåning och han började att berätta nått, han började berätta sanningen om mig!

- En gång för 14 år sen så fördes en ung familj iväg från sitt land för att söka efter det heliga berget mongulia. när familjen kom fram till toppen så bad dom om hjälp. dom ville rädda deras land från den onda magikern Vazka som torterat dom i åratal. då hände ett mirakel, framför dom uppenbarades ett barn, en flicka med kastanjebrunt hår och silvergråa ögon.

jag drog mina fingrar genom mitt Mörka hår och fortsatte att lyssna.

- familjen tog hand om barnet, mata den, gav den kärlek som om det vore deras eget. men oturligt nog så hörde Vazka om barnet och tog sig till familjen som hade barnet. han dödade familjen och tog barnet.

- vänta lite, hur många var det i familjen? dennis suckade.
- det fanns en far, en mor, 2 döttrar och en son. jag lät honom fortsätta berätta.

- Magikern försökte ta reda på vad barnet kunde göra men misslyckades och efter 2 år så fick han nog. ingen vet vad som hände med flickan... förutom jag. Jag vet vem hon är. det är du asta. du är flickan som ska rädda oss från Vazka.

jag kände igen berättelsen han berättade. kunde det vara sant? visste Era om det här?
jag försökte ställa mig upp men jg tappade genast balansen. innan jag föll så tog dennis tag i min arm och försökte få mig att vakna till. jag ruskade på huvudet och återfick balansen. han tittade på mig.
- mår du bra?
- ehh... jo, visst! jag började känna mig löjlig och försökte att inte rodna. han började att små le. det såg jag.
- följ med mig asta! han släppte min arm och började gå längst vägen. jag tänkte på om jag skulle lita på honom eller inte. efter några sekunder så började jag småspringa fram och gick bredvid honom längst den smala vägen.