Erased

2 - Vinden

Dörren for upp och jag tog ett kliv in igenom dem vita dörren och stänger den efter mig. En kvinna kom gåendes fram till henne. Min styvmamma Era.
- Hur gick det på matteprovet? hennes röst var sträv som sandpapper. Jag svarade inte och hennes blick blev hårdare.
- Har du blivit döv eller, jag frågade om hur det gick på...
- Det gick bra, Låt mig bara vara ifred! orden bara flög ur munnen på mig och vi båda förblev tysta i några sekunder, sen så ryckte hon till sig min väska och tog upp provresultaten. Hennes blick blev hårdare och hon höll pappret rätt framför mitt ansikte och sa med irreterande stämma.
- säg vad det står på pappret!
- jag kan inte se om du håller det så himla nära mitt ansikte. jag tog pappret i handen och läste.
- E.
- Jag sa ju om du inte för högre än C.. hon började att le, vilket jag visste var något dåligt.
- ...så får du bo på vinden i en månad! jag hatade att bo på vinden, speciellt när det inte var städat på ett tag. jag gick mot mitt rum och tog mina sängkläder och gick på det knarrande trappstegen som lädde upp mot vinden. Dörren gnisslade och jag puttade upp den och stanken träffade mig. jag höll för näsan med ena handen och gick fram mot den lilla sängen som låg längst bort. jag bäddade iordning sängen och stängde dörren.

Kvällen närmade sig och jag kunde höra Era Dricka vin och prata med min styvsyster Juli. de skrattade och hade det riktigt trevligt. jag huttrade till. jag drog täcket över huvudet och snyfta till. - jag kommer klara det. jag viskade till mig själv medans jag grät till sömns.