4 - Samtalet

31 3 0
                                    

- Vad vill du? Jag tittade oroligt på honom. Han såg allvarligt på mig.
- Asta, Vi behöver prata! Hur visste han mitt namn? jag försökte komma loss ur hans grepp men det var lönlöst, han var  starkare än mig.
- Asta, du förstår inte, du måste komma med mig! Jag tittade chockat på honom och han suckade.
- Jag måste verkligen hem nu. jag kom loss och började gå mot bussen.
- vill du verkligen hem? dom orden fick mig att stanna till och tänka efter. ville jag hem? Han tog några steg mot mig och jag vände mig om.
- Du är speciell Asta, Du måste komma med mig, det gäller liv och död! Jag rös till och bestämde mig för att ställa en fråga jag själv.
- Varför är just jag speciell, och inte någon annan? Han såg ut att inte vara på humör för frågor. Plötsligt hördes ett skott och jag kände en smärta sprida sig i benet och jag tappade balansen. Jag föll mot den stelhårda asfalten. Jag hörde Killen som jag hade pratat skrika och sen blev allt svart.

- Asta, du är speciell! du måste rädda oss! snälla vakna, vi behöver dig!

ErasedWhere stories live. Discover now