Shawn's perspektiv
Jag satt vid skolbänken fortfarande, att bara tänka på att jag kan komma hem och snacka med Natalie igen gör mig bara hur glad som helst.
Dock var det bara tio minuter kvar av lektionen, men alltså de tio minuterna kan jag gå ifrån och läsa. Fast egentligen kolla om hon var vaken, har ärligt ingen aning vilken tid det är hos henne nu. Orkar inte lista ut det just nu eller så jag får chansa.
- Holaazz, vaken fortfarande?? 😝Skrev jag på kik. Det dröjde inte länge tills hon skrev tillbaka heller, en av de bästa sakerna är att hon inte tar tid på sig att svara.
- Yas, trögo!! Klockan är bara 8 typ? 😚
- Orkade inte lista ut det, sen gillar du väl att sova? 😈😈😈
- Yasss kanske det 😝😝
- Alltså jag är så trött, måste dessutom vara i skolan typ 8 minuter till och det orkar jag verkligen inte 😒😒😒😒
- HAHAHAHAHAHHA kämpa kämpa
- ska försöka 🍍🍍 måste gå nu anyway, vi hörs. Skriver när jag är hemma 😎
- okej då, tönt 🎈
Läraren hade kallat in oss in till klassrummet igen och konstigt nog (or nah) var det därför vi skulle få sluta tidigare typ 2 minuter(?)
Egentligen är det inte så ofta vi får göra det, men det ger oss bara mer tid så vi inte behöver stressa. Men känner iallafall att jag ska hetsa hem så jag kan prata med Natalie, pallar inte göra något annat just nu.
Jag gick ut ur klassrummet strax efter läraren pratat klart, klädde på mina sneakers och tog på mig min nikejacka.
När jag gick ut var det svinkallt, snöflingorna flög runt och småbarnen sträckte ut sina tungor just för att försöka fånga en.
De lyckades, men jag är noog bättre 😝
Inte så spännande kapitel, men stå ut!! Har väl ganska mycket inspo till denna novell hahha soo 🙉🙊
YOU ARE READING
Soulmates over the internet / Shawn mendes {swe}
Fanfictionvåras lärde jag känna Natalie, vi spelade samma spel just då. Så ett onlinespel kunde alltså skapa riktig vänskap? Jag hade inte förväntat mig något ifrån början vilket gav mig en chock nu när jag ser vart vi egentligen står. Och även fast distans...
