Natalies perspektiv
"And I will walk this road ahead, one hundred miles on my hands.
Do I need to show you? Guess I gotta show you.
And if you don't believe me now
I'll flip the whole world upside down.
Do I need to show you? Guess I gotta show youuuuu. "
- Något av det bästa jag hört, varför är du inte upptäckt??! Sprack jag upp med ett leende. Shawn sa ingenting utan bara log.
Han sjöng sången han hade skrivit själv, massa fantasi i huvudet har han iallafall.
Det förvånade mig lite att han var så bra, trodde verkligen att han skulle vara bra, men han är verkligen speciell.
Och juste, nu är allting planerat, eller nästan.
JAG FÅR ÅKA TILL KANADAAAAAA!
Sjukaste beslutet mamma tagit, men också bästa. Jag åker själv, men det gör inget då jag flugit själv flera gånger till Skåne och sånna saker.
*En timme senare*
Jag och Shawn hade snackat om minst tusen saker, vi har skrattat, pratat och det känns lite som om vi gråtit. Vi slutar aldrig prata heller.
Det förvånar mig också att jag kunnat hålla mig att säga ett ord till Shawn om Kanada.
Men det ska ju vara en överraskning.
YOU ARE READING
Soulmates over the internet / Shawn mendes {swe}
Fanfictionvåras lärde jag känna Natalie, vi spelade samma spel just då. Så ett onlinespel kunde alltså skapa riktig vänskap? Jag hade inte förväntat mig något ifrån början vilket gav mig en chock nu när jag ser vart vi egentligen står. Och även fast distans...
