Roller Coaster

57. Nya trådar

Isabelle's P.O.V.

Sådär.. Nu är alla fakeade j-vlar som försökt vara min vän på Facebook borta.
Bara tror de kan bli min vän bara för jag nu är känd.
Lite roligt, halva skolan hatade oss. Och nu plötsligt försöker dem låtsas som det dem gjort inte fanns i historien.

Och så finns det j-vlar på Facebook som behövdes rensas bort.
Blivit av med typ 32 pers. Många av de slutade snacka med mig bara för att jag har varit upptagen. Och den andra halvan ville inte vara med mig bara för jag var känd och säkert skulle bli diva.

Alltså, vart går gränsen egentligen till känd?
Vid början hatade alla oss bara för vi började bli nåt. Men vi var inte kända.
Så here we are. Älskar alla oss nu. Det är ju jätte konstigt.

"Isabelle?" mamma stod vid dörren.

"Ja mamma?" jag vände mig om från datorn.

Hon satt sig ner vid sängkanten. Tog min hand och tog ett djupt andetag.

"Det är så.. Att vi ska flytta. Härifrån. Till ett riktig hus."

Hon gav mig en minut för att få in de orden och konfirmera dem.

"Va? Vart då? Utanför stan?"

"Lite, men ändå nära stan. Nu bor vi mitt i centrala stan. Och det finns folk som har försökt bryta sig in. Det skrämmer mig.
Vi måste härifrån."

Jag suckade och tittade ut genom fönstret. Vi anmälde ett inbrott men polisen gjorde ingenting. Det var helt okej eftersom det ingick att jag blev känd. Folk skulle leta efter mig och sånt. Enligt dem tyckte dem det var mitt fel, att jag var för öppen. Lät de komma.
Jag har aldrig lagt ut min adress eller nummer till internet. Der är väl bara Cainsen som faktiskt går över gränsen. Men jag kan inte anklaga alla Cains. Det är vissa, personer.

"Men mamma. Då måste vi ju packa och.."

"Jag förstår. Vi packar allt tillsammans och låter flyttmän ta allt till det nya huset. Det har vi råd med."

"Okej. Men hur gör vid med lilla Ninja?"

"Kan inte Oscar ta hand om henne en liten stund? Det kan väl han göra?"

"Jag vet inte." suckade jag. Det var ett tag sen jag ringde honom.

"Han skulle ändå ta dem för en biltur. Inte en riktig promenad. Haha." sa jag och fejkskrattade lätt.

"Vi börjar imorgon. Och du. Det finns faktiskt en sak jag har inte berättat för dig."

"Men vad nu gömmer du för mig?"

"Hur många syskon har du?"

"Tre. Oscar, Johanna och Linnea."

"Ja. Men du har faktiskt fyra. För många många år sedan. Innan ens Oscar var född. Så hade jag en annan man. Jag kommer inte ihåg hans namn. Han var stilig. Det kommer jag ihåg. Men med honom hade jag mitt allra första barn. Hon är 21 år idag."

"Va? Vad heter hon?"

"Sofia. Hon är din stora syster."