Roller Coaster

35. Tic tac

Isabelle's P.O.V.

Mamma och pappa följde mig till NSR eller AHS hus för att göra det vi gjorde från början.

Skriva under att allt är okej.

Jag kände mig sjuk nervös men jag vet inte varför.. Jag hörde liksom hur klockorna tickade. Tic, tac, tic, tac.

NSR "hus" var på övervåningen, över AHS. AHS använder knappt övervåningen, den var typ som en stor vind. Dem bara lade massa saker där.

Jag gick långsamt upp för trapporna. Det var tänt och fint.

Lite nya möbler och mattor. Såg ganska fint ut.

"Hej! Är det du som är Isabelle Gren?" kom en lång man med gråt hår och stubb skägg. Men hans frisyr var verkligen inte dum. Han skulle vara snygg om han hade varit blond eller nåt liknade.

"Ja."

"Jag är Tommy. New Stars Records huvudledare eller the boss."

"Haha. Trevligt att träffas Tommy." vi skakade hand.

"Var är resten?"

"Vet inte. Dem brukar komma i tid utom en. Antingen Alina eller Chaz. Nina brukar vara punktlig."

"Det är bara att sätta sig ner medans vi väntar på dem då." han log.

Han verkar ju ändå ganska snäll och trevligt. Mycket bättre än Hassel.. Jag börjar gilla Tommy.

Alina och Nina kom. Chaz kom sist men ändå inte så sent.

"Vad bra alla är här. Ni kan vänligen gå in."

Vi gick i det lilla rummet eller så kallade nya "mötesrummet".

Tommy gav oss några häften papper. Lite mer än 20 sidor...

Vi läste på och det verkade gå bra. Fanns lite punkter man störde sig på men det gick vi bara med på.

Fast på nåt sätt var dem lite snällare. Vi gick ha mer kontakt med dem på twitter och likea mer bilder på insta. Ja helt enkelt mer kontakt med Cainsen.

Vi skulle inte köpa så mycket låtar från andra. Helt enkelt lite mer egen jobb.

Det är mycket eget jobb. Men jaja. Dem verkade vara snälla ändå. Inga stylister eftersom vi inte har råd.

Kontraktet verkade se bra ut. Även om vi skulle resa utomlands såg lite krångligt ut tyckte jag att det verkade okej.

Chefen (Tommy) bestämmer över budgeten.. Manager godkänner vad som ska släppas.. Kläder och frisyrer fixar vi själva.. Bla bla..

Jag är nöjd, så jag skrev under.

Alina verkade vara väldigt nöjd. Nina med. Chaz också.

"Perfekt! Det här ska bli så spännande!! Är ni redo?" Tommy tog emot alla papper.

"Som vi vore!"

"Det är bara jag och en frisör slash stylist som jobbar här. Jag vet synd. Han heter Frank och fixar kläder och frissan åt er."

"Men Maja brukade ju göra det!"

"Maja? Maja vem?"

"Du känner inte henne men hon brukade fixa allt med våra kläder och frisyer!"

"Hmm.. Synd ni inte läste att det är jag som bestämmer det mesta."

"Och vem är våran manager?"

"Gustaf!" en kille kom upp från trappan.

"Du måste skoja.."

"Läs igen om ni ska klaga.."

"På riktigt Tommy. Det här tolererar vi inte. Romualdo var vår gamla manager. Men han var också vår bästa. Han kände oss bäst."

"Vem? Romualdo Gonzales? Jaha han! Nej han kan vi inte ha här. Han bara skapar massa trubbel."

"Och gissa vilka vi är?"

"The CAIN?"

"We're troublemakers.."

"Sorry tjejer men nu är det så."

"Vi vägrar jobba om Romualdo inte är våran manager!" Alina tog ton.

"Jag håller med."

"Men kom igen! Ni kan väl ge Gustaf en chans."

"Visst. En vecka kan vi väl prova."

Våra föräldrar lämnade lokalen och vi fick vara själva med Tommy och Gustaf.

Det var verkligen obekvämt.. Vilka är dem här? Det känns som att börja om..

Dag 2

Vet inte om jag ens längtar att gå till studion idag. Men eftersom det är inte många som arbetar för oss eller åt oss som måste vi gå dit oftare.

Visste bara inte om jag gillade läget inte. Skivbolag or not, det här var inget att se fram emot.

Det kändes som Gustaf behandlade oss som vi var små barn. Men han lärde oss ändå rätt mycket hur man mixar musik och sånt. Ganska duktig för vara manager.

Dag 3

Vi gör äntligen musik tillsammans. Det blir lite bråk om vad som låter bäst men Tommy brukar komma och rycka in.

Gud.. Känns som Gustaf är världens sämsta lärare.

Hjälp mig härifrån.

Dag 4

Man börjar faktiskt vänja sig...

Men bara somnade när han började prata.

"Jag ska bara på toa." jag gick ner.

På vägen såg jag min bror, Oscar. Tack o lov! Nån att prata med som inte är tråkig.

"Oscar!" jag kramade om honom.

"Smurfan! Gud det var länge sen man såg dig."

"Ta mig härifrån.." jag viskade.

"Vad är det? Är du inte nöjd med din andra chans?"

"Jo.. Det är bara.. Det är inte som förut. Vi ser er knappt längre. Vår så kallade "manager" borde vara förskolelärare, inte manager."

"Så dålig?"

"Han behandlar oss som vi inte kunde vårt ämne."

"Det måste vara hårt smurfan."

"Jag önskar att allt kunde vara som vanligt."

"Men att vara fast på AHS är väl inte heller det bästa sörru."

"We broke free iallafall. Men att vara fast där på NSR är inte heller.."

"Du! Ni fick en andra chans. Var glad över den och använd den väl. Dom som går under som ni gjorde brukar inte få en till chans. Så var glad." han gick tillbaka.

Jag gick tillbaka upp.

"Tid du tog Isabelle." sa Gustaf.

Hans sätt att prata.. Man vill säga "håll käft" åt honom. Men jag höll igen.

Oscar har rätt. Jag borde se den här hela andra chansen positivt.

Dag 5

Det spelade inte roll längre. Jag bara gick med.

Det här kändes inte längre oss. Musiken kändes inte som "The CAIN". Vi kanske skrev texten tillsammans. Men det kändes ändå inte äkta.

Inget spelade roll..

--------------------------------------

Så den fick det! En andra chans!

Vad skulle ni göra om ni var i deras sits? Att ni fick en andra chans men det kändes ändå inte rätt?

Svårt va?

Ari och Andrea 3-5-15