Roller Coaster

11. Bröder och systrar

"Vad hände med din kind?" frågade jag

"En lite olycka bara.."

"Ehh.. Isabelle rev honom.." Oscar hoppade in i skärmen.

"Hörde det. Men varför?"

"Vi.. Hur ska man säga det här?"

"Dom hade ett litet bråk.." Förklarade Ogge.

"Bråk? Om vadå?" Jag försökte också joina samtalet.

"Ok Oscar. Ta scenen och berätta." Felix bytte selfie kamran mot den vanliga kameran.

"Ok, det är så här.." Han tog ett djup andetag och tittade djupt in i kameran eller oss.

"Jag och Isabelle. Är syskon."

"Say whaaaaaat?" Jag och Omar regearde samtidigt.

"Isabelle visste inget. Och den här hemligheten har jag typ inte berättat för någon på grund av pappa."

"Hur kunde inte Isabelle veta nåt?"

"Lång historia.."

"Vi har tid." Omar lutade bakåt.

"Omar var inte den där stolen känslig?"

"Bara om du är galen nog att snurra den som du gjorde."

"Så här är det. Jag har försökt samanfattat det hela så kort jag bara kunde.
Mamma och pappa var värsta rivalerna och tävlade mot varandra. Pappa tyckte jag borde bli artist direkt men mamma tyckte att pappa glömde bort Isabelle. Isabelle kom ikapp vilket pappa hatade. Mamma ville skiljas och pappa ville inte att komma ihåg Isabelle och att Isabelle inte skulle komma ihåg honom. Så han gav Isabelle en rejäl hjärnskakning med ett baseball rack. Hon glömde bort mig, hundarna och pappa.
Isabelle blev lite sur att jag inte hade gjort nåt åt det. Varför jag inte hade sagt nåt när vi träffades igen. Felix här försökte bara stoppa Isabelle och Nina's bråk. Och ja nu försvann hon.."

"Ursäkta mig, men hörde jag helt rätt? Försvann?" Jag var typ helt chockad.
Man vet aldrig med Isabelle.. Vad kan hon hitta på för nåt?

"När var det hon försvann?"

"För typ 20 min sedan."

"Har ni nått spår efter henne?"

"Tyvärr nej."

"Illa.." jag bet mig själv i läppen.

"Omar, förlåt men kan vi åka upp till Stockholm igen imorgon?"

"Självklart."

"Vi kommer 9:00 imorgon."

"9:00 på morgonen?!"

"När annars då?"

"Typ på eftermiddag?"

"Nej för man vet aldrig vad Isabelle hittar på."

"Syns imorgon?" Frågade Felix.

"Syns imorgon." Sa jag och Omar samtidigt.

Dem lade på.

"¡La comida está lista!"

"¡Ya vamos!" Svarade Omar.

"Uhm.. Va?" sa jag som en trög idiot som inte hade lärt sig spanska än.

"Middagen är färdig." Översatte han.

Vi gick ner för trapporna och det luktade underbar mat.

Lite takos och andra läckerheter.

"Hola." Jag hälsade.

"Hej." Hälsade Omar's pappa tillbaka. Han var svensk antagligen.