Bara kom och håll om mig | F.S

2

Jag vaknar av mitt huvud som dunkar oerhört mycket sen gårdagen. Med en suck sätter jag mig upp i sängen som tillhör Oscar. Fötterna placerar jag på det kalla trägolvet golvet .Armbågarna placerar jag mot låren och lutar huvudet mot mina handflator med en suck.

Ångesten kryper inom mig samtidigt som värken i huvudet blir allt mer. Dagen efter en fest får jag alltid ångest, ångest över hur mycket jag dricker , ångest över vad jag gör med mitt liv. Jag vet att jag förstör mig själv. Men jag orkar verkligen inte bry mig om mitt liv längre, jag orkar inte fixa den trasiga person jag är.

Det är nu alla känslor är tillbaka igen, när ingen alkohol eller nikotin / droger är i kroppen. Alkoholen är nästan ur kroppen men baksmällan är kvar. Det går inte en ända dag utan att jag mår piss.

Jag tar upp min mobil från nattygsbordet , klockan visar 09.23. Om inte mitt huvud hade gjort såhär ont hade jag säkerligen sovit just nu.

Dörren till Oscars rum öppnas. Jag vrider blicken mot dörren, in kommer Oscar i bara handduk virad kring höften. Det är ingen ovanlig syn för mig, vi har inget emot att visa oss lite halv nakna för varandra. Vi är som syskon till varandra. Vi bråkar rätt ofta men löser det lika snabbt, vi älskar varandra och vi beter oss allmänt som syskon. Jag älskar att med honom kan jag vara mig själv, jag behöver inte inte visa en fejkad sida utav mig själv, för han accepterar mitt riktiga jag.

Han kommer gåendes mot mig och bär på ett glas med vatten. När våra blickar möts ger han mig ett medlidande leende. Han vet alltid att jag mår dåligt och har ångest dagen efter en fest. Han tycker jag är korkad vilket jag är, då jag dricker mig stupfull trots att jag vet konsekvenserna. Men han hjälper mig ändå med allt.

"Här, tänkte att du nog behöver lite" säger Oscar och räcker mig glaset samt två oval liknande vita tabletter. Alvedon.

"Tack" säger jag och sväljer tabletterna med hjälp av vattnet. Oscar bryr sig verkligen om mig, han är den ända som gör det på riktigt. Han är den ända person jag verkligen litar på fullt ut.

Min familj är en ända röra. Mamma och pappa är skilda. Pappa bor i London, han träffar jag aldrig mera. Jag saknar honom väldigt mycket. Han fanns alltid där för mig, men sedan kom hans nya fru in i bilden och då blev genast jag och mamma bortglömda. Nu hör han ens inte av sig när jag fyller år som han alltid gjorde i början efter skilsmässan.

Jag bor hemma hos mamma men hon jobbar hela tiden och har aldrig tid för mig. Antingen är det något möte hon ska på eller är det någon jobbresa. Så hon är inte hemma ofta.

Min bror finns inte längre vid min sida.  Det gör lika ont i hjärtat varje gång som jag tänker på honom.  Ont för att jag vet att han inte är stolt över den person jag blivit, allt jag vill är att höra honom stolt. Men jag är så misslyckad och mitt liv är ännu mer misslyckat så han kan ju inte vara stolt det minsta vilket får mig att må sämre. Min bror är saknad, så otroligt mycket.

"Jo jag ska till studion snart, kan inte du följa med?" Frågar Oscar och drar på sig ett par svart jeans över hans vita Calvin Klein kalsonger. Han kollar hoppfullt mot mig med ett leende.

Oscar är med i ett känt svenskt band, The Fooo. Dom har verkligen lyckats stort och jag är verkligen stolt över han och hans karriär. Hans band har verkligen talang. Men så fort han ska iväg på långa turnéer med bandet så spårat jag ännu mera. Det är svårt att ta hand om sig själv när man inte har en hjälpande hand vid sin sida. Jag är i tusen bitar , jag är inte hel. Hade jag vart hel hade det vart så mycket enklare att ta hand om sig själv.

"Oscar du vet hur jag är när jag är bakfull, dina kompisar kommer tycka jag är en dryg jävel och de kommer aldrig mera vilja umgås med mig" suckar jag och dricker upp det sista vattnet. Jag ställer ner glaset på bordet intill sängen.