Bara kom och håll om mig | F.S

6

När tiden äntligen flyttat fram sig till klockan 15.00 och skoldagen är slut beger jag mig mot tunnelbanan som ska ta mig intill centrum. Till killarnas studio. Även om jag bara varit i studion en gång så vet jag vägen dit då jag ofta är på den gatan.

Jag går likt många andra mot tunnelbanan stationen med hörlurar i öronen. De flesta går med raska steg vilket jag också gör, alla vill hinna med den tidiga tunnelbanan. Mellan mina läppar är cigaretten placerad, jag andas ut rökmoln medan jag går över gatan. Min koncentration ligger på att få till perfekta moln utav rök så jag fokuserar inte på något som får mig att må dåligt. Iallafall inte för stunden.

Dagen i skolan har inte varit bra. Jag kunde inte koncentrera mig på skoluppgifter, vilket jag nästan aldrig gör. Men idag var det extra jobbigt. Min bror är hela tiden i mina tankar samt Alex. En ängel och en djävul i mina tankar. Ni vet precis sådär man ser i filmer, när en positiv ängel sitter på ena axeln och på den andra sitter en negativ djävul. Exakt så kändes det i mitt huvud, fast inte att någon sa åt mig vad jag skulle göra utan bara att de två var i mina tankar.

Min bror var ett duktigt A barn i skolan, han gjorde sina uppgifter i tid, tog alltid ansvar i skolan men fick ändå mycket fritid över. Vad hände med mig? Jag är verkligen helt misslyckad. Det jag gör i mitt liv är att supa, festa, ligga runt och röka. Raka motsatsen till min bror. Han var verkligen en toppen bra människa, han sårade inte någon.

Med höger fot före den vänstra springer jag ner för alla trappsteg i rulltrappan som olyckligtvis inte rör på sig. Nerför är det inte så jobbigt, men att ta sig uppför de långa stillastående rulltrapporna är inte lika roligt. Mitt blå vita SL-kort drar jag upp ur jackfickan. Jag ökar på stegen när kortkontrollen kommer inom synhåll. Snabbt lägger jag mitt SL-kort mot läsaren, ett pip hörs och de små plast dörrarna öppnas och jag passerar kontrollen.

Lite längre bort ser jag tunnelbanevagnen som jag ska åka med, det resulterar till att jag snabbt fimpar ciggen och springer sedan mot vagnen. Jag hinner precis in i vagnen innan dörrarna stängs och vagnen börjar rulla.

Jag sätter mig snabbt på första bästa lediga säte. Utan att se vilka individer som är runt mig är jag istället inne i min egna värld. Musikens som strömmar högt genom hörlurarna samt min fokus på mobilen gör mig okontaktbar, vilket jag helst av allt vill va då jag inte känner för att prata med någon okänd.

Efter 10 minuter är jag framme vid stationen jag ska av på. Jag tar tag i min svarta Vans väska och går sedan med snabba steg ut från vagnen.

Någon med väldigt snabb fart krockar in i min väska så att den glider ner från min axel och hamnar på marken. Jag stannar till och vänder mig om. Böcker , tuggummi, pennor, smink och annat åkte ut ur väskan då jag inte stängt det stora facket helt. En hög suck lämnar mina läppar.

"Oj förlåt hade lite för bråttom" skrattar personen fram. Hela jag stelnar till när jag hör den rösten. Jag kollar upp på personen som jag en gång i tiden älskade över hela hjärtat men som jag idag hatar. Alex.

Utan att svara böjer jag mig ner och börja plocka upp mina grejer. Ilskan inom mig bubblar, jag är säker att han gjorde det där med flit. Det skulle vara en typisk grej han skulle kunna få för sig att göra, att förstöra för andra.

"Är du inte på humör idag?" Säger han när han också böjt sig ner för att ta upp det sista.  Han kollar med ett flin mot mig. Jag blänger surt på honom och tar mina böcker från hans famn och lägger ner i väskan igen.