Bara kom och håll om mig | F.S

3

Direkt när Oscar öppnar den svarta dörren landar sex stycken ögon på oss. Två killar i våran ålder sitter där inne och en tjej i kanske 20 årsåldern. Alla kollar nyfiket mot mig.

Genast känner jag mig obekväm i situationen, med allas blickar på mig. Jag har aldrig gillat när folk ser på mig utan anledning.

På fester älskar jag att folk kollar på mig, men i sådana här lägen när jag inte är fixad eller något så vill jag inte att folk ska se på mig.

Det är inga drömmande blickar som de ger mig. De kollar liksom inte hungrigt på mig som om de skulle vilja ha mig i säng eller bitch blickar mig som om jag vore en bitch Vilket jag i och för sig är.

Det är nyfikna och vänliga blickar jag får så jag kan inte låta bli att le ett svagt leende tillbaka. Även om jag är långt ifrån glad så ler jag. Men det är så det går till när jag lossas vara lycklig och glad men egentligen är jag långt ifrån det.

"Ny brud eller?" Säger en kille vars namn jag tror är Ogge.

Jag har inte så bra koll på deras namn då jag aldrig träffat dem. Jag har ju bara sett dem på bilder osv. Han blinkar mot mig med höger ögat och flinar sedan stort mot Oscar.

Ett sarkastiskt skratt lämnar mina läppar, jag och Oscar tillsammans? Jag älskar honom, verkligen. Men han är min bästa vän, typ som en bror till mig. Pojk och flickvän funkar inte mellan oss. Oscar kollar på mig med ett stort leende och vi båda brister ut i skratt.

"Vad är det roliga?" Frågar Omar. Jag kommer ihåg hans namn rätt lätt av någon anledning, men jag blandar alltid ihop Felix och Ogge, vem som är vem. Men jag vet iallafall att de heter så.

Omar kollar frågandes mot oss men ändå med ett leende på läpparna. Precis som om det vore en självklarhet att jag och Oscar är ett par.

"Kärlek finns inte , den ena faller och den andra tar inte emot" säger jag allvarligt.

"Klart kärlek finns visst, man måste bara hitta den rätta" svarar Omar vänligt och ler.Jag skakar bestämt på huvudet.

"Vi har bara kommit till världen för att knulla så inte människorna dör ut" säger jag rakt på sak.

Jag hatar när folk tror att jag är tillsammans med en kille bara för att jag umgås med den. Kan man inte umgås med killkompisar när man är tjej utan att bli klassad som ett par? Kärlek tror jag inte på, inte det minsta. Man blir bara sårad , den ena faller och den andra tar inte emot.

Alla blir tysta och kollar chockat mot mig, utom Oscar han kliar sig nervöst i nacken som han alltid gör när han tycker situationer är jobbiga eller stela.

Antagligen trodde de att jag var väluppfostrad och trevlig, precis som Oscar är. De trodde väll inte att sådana ord skulle komma ut från en väluppfostrad tjej. 

"Sam" mumlar Oscar. Jag kollar uttråkad mot honom.

"Vad?" Frågar jag med en suck.

"Var du tvungen a.." Börjar Oscar men jag avbryter honom genom att sucka högt och gå med bestämde steg ut genom dörren.

Tålamod finns inte på kartan en dag som denna, en dag då jag är bakfull och mitt temperament är som en bergochdahlbana.

Jag orkar inte de chockerande blickarna. Alla är inte perfekta , alla är inte prydliga, alla pratar inte fint.

Mina steg styr jag på exakt samma väg som jag och Oscar tog oss till rummet. Jag tar tag i min jacka och skor, öppnar sedan dörren och kommer ut till trappuppgången. Snabbt hoppar jag i mina svarta vans, slänger sedan på mig min svarta bomber jacka. Jag gillar svart, det symboliserar min själ.