- V-vad sk-ska j-jag gö-göra, snyftar jag. Jag satt just nu i Filippas säng och grät hysteriskt.
- Eyy, andas, sa hon lugnt.
- Hjärtat, andas in och ut.
- J-ja... Filippa tystna mig genast.
- Ta det bara lugnt, sa hon.
Jag tog några stora andetag och försökte få tillbaka andning till min normala andning.
Efter några minuter började jag få tillbaka andningen till normalt.
- Känns det bättre? Frågade Filippa.
- Aa, tack.
- För vadå?
- För att du bryr dig, sa jag.
- Såklart jag gör! Du hade gjort exakt samma sak för mig, sa hon.
Då kom tankarna om Oscar tillbaka, anledningen till varför jag satt och grät i Filippas famn. För han älskade mig inte längre. Om han ens nånsin gjorde det.
/ dåligt kapitel:/
