This Is My War ~ Svenska { ON HOLD }

Kapitel 3

10 år senare

Jag la ner den sista tröjan i väskan och drog igen kedjan. Tankarna flyger i mitt huvud. Är detta rätt sak att göra? Borde jag göra detta? Jag kolla ut genom fönstret och ser regndroppar landa på glaset. Det knacka på dörren och morfar kom in. Morfar är anledningen till att jag gör detta, under det senaste året har just han peppat mig och stöttat mig genom mitt val.

Mormor, min älskade mormor. Hon stod alltid på min sida och hjälpte mig med vad som helst. Men i början av året , omkom hon i en tragisk bilolycka och dog direkt. Morfar och jag hade tillsammans klarat av året med nöd o näppe.

"Om 10 minuter måste vi åka." Sa han och log lite extra starkt mot mig innan han vände sig om och gick mer för trappan. En sista gång kolla jag runt i mitt rum. I detta rum finns det kanske lite för många minnen. Minnen jag aldrig kommer glömma, som kommer leva sig kvar i mig tills mitt hjärta slutar slå. Jag tar min väska och går ner till morfar som står i hallen och väntar på mig. Jag tog på mig mina Converse och min gröna bomber-jacka och vi går ut till bilen i tystnad.

"Är du säker på att du vill göra detta nu?" Hör jag morfar fråga medan han kör in på en mycket smal väg. Men inte så långt bort ser jag en annan bil köra år samma håll. Nu vet jag att jag inte är sist eller först iallafall. Undra om det är en tjej eller kille?

"Jag måste göra detta." Sa jag endast och kollar på en hoppande bilen framför oss. Själv visste jag inte om jag skulle klara detta, men jag gör det för mina föräldrar. Enda chansen att träffa mina föräldrar är om jag går med i armen. En tjej från Texas, inte så jätte stark, relativt bra kondition. Ganska liten och kort.

När jag berätta för min vänner blev dom väldigt chockade, först trodde dom min inte. När dom skratta och märkte att jag inte tyckte det var kul alls blev dom allt mer seriösa.

När bilen framför stanna framför en stor gul väldigt ful buss, känner jag att hur nervös jag blir. Jag kolla en sista gång på morfar innan vi går ur bilen. Nyfiket kolla jag på personen som sitter i bilen framför och ser att det är en ganska stor och muskulös brunett. Han kolla bak på mig och ser väldigt orolig och osäker ut. Han drar sin enorma hand i sitt grymt fluffiga hår och går till bagageluckan och tar ut en stor sportväska.

Jag säger hejdå till morfar och tar min väska och går fram till killen med väldigt osäkra steg. Han ser att jag går mot honom och han avfyrar ett charmigt leende.

"Hej jag trodde aldrig att jag skulle se en tjej från Texas här." Sa han med ett skratt som underton till sin fråga.

"Jag kan vara tuffare än vad du tror." Sa jag endast och fortsatte att gå framåt. Jag ser en bänk och går mot den och sätter mig ner.

Under tiden då jag väntar kommer det allt fler killar, alla är lika stora och snygga som den första. En kille inte alls lika stor och muskulös, kom gåendes emot mig med ett stort leende på läpparna.

Något med honom var speciellt.