"Men vad i helvete Tristan!? Vad har du gjort?! skriker Oliwer och ser skärrad ut. Jag stirrar på honom utan att yttra ett enda ord.
"Tristan? Det är ju fan blod överallt!" skriker han igen. Okej det var väll lite att ta i, tänkte jag för mig själv.
"Hallå? Tänker du inte svara eller?" frågar han en aning irriterat och går några steg emot mig.
"Tristan, hur är det i egentligen? Du har inte svarat när vi ringt eller nått sen Lex åkte, hans röst övergår från hårt till mjuk. Jag svarar inte utan stirrar ner i golvet.
"Vi vill hjälpa dig." viskar han och tar några steg närmare och lägger sin hand på min axel. Jag tittar upp för en sekund och det känns som att jag kommer att bryta ihop närsomhelst, för Ollie gråter, tårarna rinner som två floder och han försöker ta ett stadigt andetag men det verkar omöjligt. Jag har lovat mig själv att aldrig mera gråta, och det ska fan hålla så jag springer ut från toaletten och ut från skolan, förmodligen också gjorde så att en av mina bästa vänner gråter ännu mer, ensam på en toa. Fy fan vad jag hatar mig själv.
"Tristan!? Vänta!" ropar Ante lite längre bak i korridoren. Jag vänder mig om snabbt så att jag kommer ansikte mot ansikte med honom. "Vad!?" frågar jag irriterat.
"Wooah! Är det där blod!?" frågar han och pekar på min kind.
"JA VAFAN ÄR DET MED DET DÅ!? JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ALLA MÄNNISKOR! FYFAN!" skriker jag så högt att det ekar genom korridorerna och jag får många blickar riktade mot mig, och Ante är helt stum och bara stirrar på mig med tom blick som jag snart inte ser längre för jag är redan halvvägs över skolgården.
YOU ARE READING
Dör på insidan (KMEK Del 2)
RomanceBok 2 i KMEK serien. !OBS! LÄS 'KAN MAN ERÖVRA KÄRLEKEN' FÖRST! Tristan är trasig, han förlorade sin andra halva. Han går från dem klumpiga och spralliga Tristan den sorgsna och tillbakadragna Tristan. Klär sig i endast svart och har klätt hud...
