Dör på insidan (KMEK Del 2)

Han är inte bra

"Förlåt" snyftar jag mot Devlins varma hud. "Det är okej" viskar han och pussar lätt ovanför mitt öra samtidigt som han kramar om mig hårdare. "Jag måste gå." viskar jag tillbaka.

Jag har inte träffat Devlin efter det och att säga att jag inte saknar honom skulle vara en lögn, jag tänker på honom varje dag. Vi pratade dock i telefon för en vecka sedan men det är inte samma sak, jag vill träffa honom. Jag vet dock att jag inte kommer kunna hålla mig från att hoppa på honom och det vill jag... men ändå inte. Jag kan ju inte vara otrogen mot Lex. Jag är så sjukt rädd för mig själv just nu, hur kan man tappa allt förstånd och spärrar av att sen en människa? Det värsta är också att jag bara träffat honom en gång, vem blir så fast mid en människa efter en kväll? Nej asså dessa tankar dödar mig. Då har jag tre förslag till mig själv. Två av dem är korkade och den sista är bara jobbig men kan funka. Efter en stunds övervägande beslutade jag mig för att lugna ner mig lite och inte göra nått korkat för en gångs skull.

Skolans korridorer var knökat med folk och ljudnivån är sjukt hög. Folk i min klass börjar hälsa och det dröjer inte länge för än jag känner hur jag blir iväg knuffad in på en toa. "Varför umgås du med Devlin!? Skrik viskar en förbannad Ante. "Vad är det med det då!?" i samma tonläge. "Han är inte bra Tristan!" säger Ante allvarligt men jag skrattar bara åt honom och försöker gå ut från toaletten men jag blir stoppad av Ante som trycker upp min mot väggen. "Ante!" hans ögon stirrar in i mina med allvarlig blick. "Han är lika med trubbel Tristan, han är farlig!" hastigt försöker jag slita mig loss men Anta är en stark jävel så det gick inte som planerat och jag står kvar mot toadörren. "Hur har du ens fått reda på att jag är med honom!?" skriker jag i hans ansikte arg som fan är jag. "Någon från skolan såg er två fulla en kväll för typ två veckor sen." Jag stönar i frustration och slår huvudet i dörren bakom mig och Ante höjer ena ögonbrynet. "Får jag gå nu?" frågar jag drygt och får bara en irriterad blick tillbaka innan greppet om mina axlar släpps och jag är ute ur toan fort som fan med en otroligt sur Ante bakom mig.

Nästa lektion var matte men jag pallade inte att gå bort till mitt skåp som ligger fyra år bort så jag struntade i det vilket mitt mattelärare inte uppskattade alls. synd för mig kom jag inte undan utan fick en extra bok upptryck i näsan, tack. Även fast jag inte trodde det så fick jag ganska mycket gjort på den timme matte jag hade. Lite stolt faktiskt. Jag sånger extra boken på min lärares bänk och går mot matsalen och märker snart att Ollie, Jamie och Ante går bredvid mig, precis som förut fast jag är inte särskilt lätt att känna igen... och utan Lex. Stanken i matsalen var vidrig, jag fick seriöst kväljningar men ingen annan av mitt lilla gäng märkte av den äckliga lukten. Det också ovanligt tyst också, ingen av killarna säger nått. Ante kan jag förstå, han är skit sur at the moment men dom andra? Kanske vet dom inte vad dom ska säga, rädd att säga fel sak. Ollie kanske är arg på mig också, för att jag skrek på honom. Föresten vet jag ju inte heller vad jag ska säga.