12 år och gift

Kapiten 10 Snälla döda mig

Inlägg 23/6-15
Idag handlar det om vad som händer.

Jag vaknar upp och ser inget det är mörkt (kålsvart) och jag har en dunkande huvud värk.
Det gör bara ont i huvudet och jag ligger på någonting mjukt en säng och jag vet inte vart jag är. Vad har hänt snälla kan någon berätta det för mig.  Jag känner en hand som kommer och nuddar mitt huvud, sedan så hör jag en röst som säger förlåt det var inte meningen men jag var tvungen.
Jag börjar skaka av rädsla och jag får fram en skakig röst "varför gör du så här, vem är du och snälla döda mig jag orkar inte mer".
Rösten harklar sig och säger "jag vet det är därför jag tog dig hit för här är du säker för alla förutom mig". Jag börjar tänka på vad som hände innan jag kom hitt, allt är suddigt men jag mins någon en kille men jag vet inte vem, kom igen du måste komma på vem som var där. Nu hör jag rösten fråga hur jag mår och jag känner igen den som nästan min egen så det måste vara någon som tog mig hit som jag har nära, men vem.
Jag säger "jag känner igen din röst så jag måste känna dig men jag kan inte placera vem du är så vem är du?" En lampa tänds och jag ser Simon.
"Varför Simon, varför gör du så här"?
Simon sätter sig framför mig och han smeker min kind ömt, förlåt säger han. Jag sätter mig upp hastigt men jag skriker till, för det gör så ont i huvudet det gick för fort. Var försiktig säger han och hjälper mig ner på huvudkudden igen. "Simon varför gör du då här jag trodde du älskade mig men det värkar inte som det." Men snälla du jag älskar visst dig men jag visste inte vad jag skulle göra, för jag vill inte att du ska gifta dig med det där eklot säger Simon. "Okej jag förstår dig men man kan inte gör så som du gjord, och jag måst gifta mig med Björn för släktens skulle". okej förlåt jag ville bara ditt bästa men någonting som jag aldrig har känt inom mig tog över FÖRLÅT, säger Simon.
Jag tittar bara på honom som om han var ett cyko, men jag började tänka och jag kunde ställa mig in i samma situation men ändå inte så men jag förlät han. Jag vet man ska nog inte förlåta någon för en sådan här sak men jag vill för annars så kommer jag aldrig att förlåta mig på något konstigt sätt, för jag älskar honom.

Jag ringer min mamma och säger till henne att jag ska sova över hos en kompis men jag ljuger så klart, för anars så skulle hon ju bli grymt räd och fråga än massa frågor.

Jag ligger i Simons säng på hans rum och jag känner hans varma kropp ligga bredvid mig.
Min blick möter hans när jag vänder mitt ansikte mot hans och vi möts i en kyss. han bryter kyssen och viskar i mitt öra förlåt så mycket för detta jag var en idiot. Jag håller med han men det uttrycker jag mig inte om fast jag skulle vilja.
Det ända som jag säger till han är en dag kvar jag får ett va till svars men jag vet inom mig att han förstår vad jag menar med det för det är så långt kvar innan jag ska gifta mig. Han kramar mig hårt efter jag sa det och de var nog då han förstod vad jag menade men det vill han eller jag förstå att det är så kort tid kvar innan bröllopet. Den tiden som jag har kvar med honom njuter jag verkligen av och jag tror att han njuter lika mycket som jag.
En tår faller ner på min kind och jag trycker min ansikte hårt mot hans muskulösa överkropp och jag säger,jag vill inte snälla hjälp mig på något sätt och jag får till svar av honom jag ska försöka mitt bästa flickven eller vad du nu har för relation med dig. Jag fnissar till lite trots allt som har hänt men man ska ju alltid se allt åt den ljusa sidan.
Jag älskar verkligen Simon men ingen kommer att få veta det igen, men varför måste värden vara så här, mina föräldrar tvingar mig att gifta mig med en man som de känner men inte jag, om man fick bestämma när man skulle dö så hade jag vilja göra det nu alltså dö i Simons armar. Simon säger jag och han ger ett mummel till svar "snälla döda mig nu för jag orkar inte mer, jag är bered att dö". Simon svarar med ett bestämt NEJ men då svarar jag med ett svagt jo gö det.