12 år och gift

Kapitel 4 Vad händer

Inlägg 13/6-15 till 14/6-15

Dagens inlägg kommer att handla om allt som jag har funderat på och lite till.

Förlåt att jag inte har skrivit på några dagar nu men jag har funderat väldigt mycket, jag har inte bara funderat jag har även varigt väldigt rädd sedan den dagen med mobbarna för dem slog mig verkligen hårt och dem tog stryp tag runt min hals så när jag vaknar på månarna så känner jag samma känsla i mina lungor. Jag har så otäcka blåmärken på min kropp så jag blir räd varenda gång som jag ska duscha. Jag har inte berättat någonting till någon det har inte Kelley häller gjort för vi vill inte att våra föräldrar ska bli rädda.

Jag har ju också funderat väldigt väldigt mycket. Jag har funderat på att som kommer att hända och ändras på efter jag har gift mig.
Jag blir bara rädd när jag tänker på det, när jag har gift mig då kommer ju jag att flytta in i ett hus med min man. Jag kommer inte längre bo med mamma och pappa jag kommer vara utan min föräldrar.

Vad kommer att hända när jag har gift mig?
Kommer jag ha sex med Björn då och kommer jag ha på mig sexiga kläder på nätterna?
Vill jag bli vuxen?
Kommer jag att skaffa barn i en ung ålder eller när det är normalt?
Kommer jag att skaffa barn?
Iså fall hur kommer mina barn att se ut?
Kommer jag ha ett jobb och om jag har ett, vad är det för jobb?
Vill jag gifta mig?
Kommer jag att gilla mitt nya liv?
Vill jag detta?
Kommer jag att få gå i skolan när jag är gift?
Mina vänner, mina vänner, kommer jag att ha kvar dem?
Kommer jag att sova i samma säng som Björn?
Är det normalt att gifta sig när man är 12 år?
Kommer jag och Björn pussas almens på stan?
Vill jag ha ett liv med Björn?
Kommer jag att bli en hemma fru?
Vill jag välja min egna man?
Är det normalt att undra så här mycket innan ett bröllop?

Snälla kan jag få svar på alla dessa frågorna!

Alla dessa frågor har jag funderat på i dagar och jag vet inte svaret på någon av de. Jag har tänkt logiskt och ologiskt men ingen fråga har jag en gnutta svar på. Mitt liv är meningar löst för jag vet inget om mig själv längre. Jag vet ju mycket om mig och jag vill ju leva men om jag inte kommer att gilla mitt liv efter bröllopet så vad är det för mening att leva?

Det känns som att jag inte kan gå till mamma och pappa och prata om detta. De säger att jag alltid kan prata med dem med det känns inte som det går denna gången för det är dem som vill att jag ska gifta mig. Dem ända som jag kan prata med är Kelley och Britta. Jag ska nog gå och prata med någon av dem någon dag. Ska jag prata med dem om alla frågor som jag har eller ska jag bara prata om några? Britta hon är ju gift då hon kan ju svaren på frågorna men hon kanske ringer hem om detta? Kelley hon kan inte svar på frågorna men hon kan stöta mig på vägen, det vet jag. Jag ska gå till Britta efter skolan imon och fråga henne om hon lovar mig att inte ringa till mina föräldrar.

Dagen efter:
Klockan var 15:15 och jag sluttade skolan precis. Jag gick till Brittas kontor. jag knakade på dörren, ingen öppnade så jag knakade hårdare på dörren. Britta öppnade dörren. Jag frågade henne om hon lovar att inte ringa till mina föräldrar om jag pratar om det med dig. Britta lovade att hon inte skulle ringa utan mitt tillstånd. Hon erbjöd mig att komma in och prata en stund och jag nickade vänligast. Jag berättade att jag visste att hon var gift och jag undrade om hon hade massa tankar innan hon hade gift sig. Britta nickade för att hon hade haft massa tankar innan hennes bröllop.
Jag undrade om hon var rädd och om hon verkligen var säker att hon ville gifta sig. Britta berättade att hon var så nervös och rädd innan bröllopet att hon tänkte inte komma till bröllopet men hon ändade sig i sista stund och sedan så gifte hon sig. Jag tackade Britta att jag fick komma och prata lite och sedan så gick jag hem långt och samsat. Men jag hade lite oro i tankarna, det var inte bara om bröllopet det kändes som någon bekant gick bakom mig. Jag hör fotstegen närma sig och det låter som det är en person. Jag gick in i en gränd för jag vill komma ifrån personen som gick bakom mig, med då hörde jag stegen börja springa. Jag sprang och sprang allt vad jag kunde med då hände det som verkligen inte fick hända, det var en återvändsgränd. Jag stannade framför den stora gråa muren som skulle vara omöjlig att komma över. Precis när jag skulle vända mig om och springa där ifrån så känner jag en kal hand på min axel.
Jag vänder mig om hastigt och jag ser att det var Simon ifrån skolan. Det var då jag tänkte att det var försent allt var försent.

(Detta kapitlet kanske inte blev så bra med jag hoppas ni gillar det ändå.
Snälla kommentera och rösta. Kram på er)