Camp||F.S

Del 2

\Moas perspektiv/

Några veckor senare var det dags.
Konserten varade i en evighet, kändes det som.
Alla skrek, förutom jag och en del mammor som antagligen inte har ett till barn som kan gå med sin lillasyster. När jag trodde det hela var slut och att vi äntligen kunde åka hem så skulle Kate ha autografer av alla killar. Suck.
"Jag väntar här" sa jag och pekade på en bänk.
Men Kate bara ruskade på huvudet och drog med mig bort till Omar.
Han var klädd i svart och luktade starkt av 'one million'. Efter några foton och en autograf gick vi vidare till Oscar Enestad. Han gav Kate en puss på kinden och sa att hon var gullig, hon höll på svimma. Oscar är hennes favorit, hon heter till och med 'Kate_Enestad' på instagram. Nu var det jag som var tvungen att släpa bort henne därifrån. Oscar Molander, eller Olly som Kate påstår att han kallas stod en bit bort. Kate tog glatt emot autografen och till och med en kram. Tillsist var det bara en kvar, Felix Sandman. Felle enligt Kate.
"Heeej" stammade Kate fram och räckte fram en bild på the Fooo som Felix skulle signera.
"Hejsan" svarade Felix glatt och poserade för bilderna som Kate ivrigt tog. Kate gav honom vårt hemnummer, som hon gjorde till alla killarna. Dum som hon är förstår hon inte att de kommer slänga bort dem efteråt. Felix log mot mig. Jag log snett tillbaka och kastade sedan ned blicken i marken.
"Är du klar?" Frågade jag tystlåtet och blängde på Kate.
Hon suckade och kramade om Felix en sista gång.
"Hejdå" sa Kate besviket och vinkade åt Felix.
"Hejdå" svarade Felix skrattandes och vinkade tillbaka. Han måste ju typ tro att hon är 6 år eller någonting med tanke på hur han behandlar henne.
Vi gick ut ur arenan och bort mot parkeringen. Mamma skulle plocka upp oss och skjutsa hem oss. Vi bor en bit utanför Stockholm och med alla bilköer osv så tar det ett tag att åka hem.
"Såå? Hade ni det trevligt?" Frågade mamma nyfiket och kastade en blick på Kate i baksätet.
"Jaaaa" svarade hon ivrigt och höll upp alla autografer.
"Du då Moa?" Fortsatte hon och vände blicken mot mig.
"Nej, jag sa ju att jag inte ville gå på den hör fåniga konserten till att börja med" sa jag irriterat och lutade huvudet mot den kalla fönsterrutan.
"Jo jag vet det, och för att tacka dig för att du följde med Kate idag så ska du få en överraskning när vi kommer hem" sa mamma entusiastiskt och drog upp hela ansiktet i ett leende.
Jag hoppade till av förvåning och vände mig om mot mamma.
"Skojar du?".
"Nej, kolla på köksbordet när du kommer hem" sa mamma sammanbitet och koncentrerade sig på vägen.
"Okej tack".
Jag pluggade in mina hörlurar och gick in på Spotify.
Lost boy började spela.

There was a time when I was alone
Nowhere to go and no place to call home
My only friend was the man in the moon
And even sometimes he would go away, too

Then one night, as I closed my eyes,
I saw a shadow flying high
He came to me with the sweetest smile
Told me he wanted to talk for awhile
He said, "Peter Pan—that's what they call me.
I promise that you'll never be lonely."
And ever since that day...

I am a lost boy from Neverland
Usually hanging out with Peter Pan
And when we're bored we play in the woods
Always on the run from Captain Hook
"Run, run, lost boy," they say to me,
"Away from all of reality."

Neverland is home to lost boys like me
And lost boys like me are free

He sprinkled me in pixie dust and told me to believe
Believe in him and believe in me
Together we will fly away in a cloud of green
To your beautiful destiny
As we soared above the town that never loved me
I realized I finally had a family
Soon enough we reached Neverland
Peacefully my feet hit the sand
And ever since that day...

I am a lost boy from Neverland
Usually hanging out with Peter Pan
And when we're bored we play in the woods
Always on the run from Captain Hook
"Run, run, lost boy," they say to me,
"Away from all of reality."

Neverland is home to lost boys like me
And lost boys like me are free

Peter Pan, Tinker Bell, Wendy Darling,
Even Captain Hook—
You are my perfect story book
Neverland, I love you so,
You are now my home sweet home
Forever a lost boy at last

And for always I will say...

I am a lost boy from Neverland
Usually hanging out with Peter Pan
And when we're bored we play in the woods
Always on the run from Captain Hook
"Run, run, lost boy," they say to me,
"Away from all of reality."

Neverland is home to lost boys like me
And lost boys like me are free..

Det plingade till i mobilen så jag drog fram den och kollade på displayen.

Från: Soalsister💞
Hur var Felix?😏

Till: Soalsister💞
Vafan..

Från: Soalsister💞
Erkänn att du tycker han är snygg

Till: Soalsister💞
Ja men vem gör inte egentligen? Dessutom så kommer jag aldrig träffa de igen så det kvittar.

Från: Soalsister💞
Hahahaha säg inte sååå, man vet aldrig..

Till: Soalsister💞
Tänk om jag inte vill träffa de igen då..?
Läst 19:36

Jag utgår från att hennes mobil dog för om Lova dissade mitt sms med flit så kommer jag döda henne så fort jag ser henne.