Don't be afraid that voice! Ngayon ko lang ulit narinig yang boses na yan. That voice, the voice that night i-
RINGGGGG
I was cut off by our school bell.
"Save by the bell!" Sinabi ko sa kanya at nagmadaling umalis sa kwarto na yun. May sinasabi siya pero hindi ko na narinig dahil tumakbo na ako palayo sa kanya.
Phew. Thank God for the bell. Wait..... Na miss ko yung literature class namin! Oh my goodness! Namiss ko class ko at yung pinaka paboritong subject ko pa! Jusko!
Yung boses na yun! narinig ko ulit after 6 years. BUT WHY?! bakit narinig ko yung boses na yun? bakit sinabi sa akin na huwag akong matakot.... sa kanya?! or the real question is.... BAKIT MAY NAGSASALITA SA MIND KO?! JUSKO BALIW NA BA AKO?! OMYGOSHHHH NO WAYYYY!!!
"PRINCESS JASMINE ALTHEA CRUZ!" My eyes widen and i saw andria approaching me.
"H-hi" i stuttered then waved my hands awkwardly. Lagot ako ngayon haysss.
"JAS SAAN KA NAGPUNTA?! BAKIT HINDI KA PUMASOK SA LITERATURE CLASS NATIN? DID YOU JUST CUT ONE CLASS?! OMG NAG CUTTING KA?! JUSKO SABI MO AYAW MONG MAGKAROON NG ATTENDANCE!" Nag aalalang sinabi niya. Itong besfriend ko talaga napaka lakas ng boses nako. Sumasakit na din ulo ko sa mga tanong niya.
"Pwede ba Andi, will you first calm down? At hinay hinay lang muna sa mga tanong. Mahina ang kalaban. Lahat naman yan masasagot ko kung maayos mo tinanong sa akin." Yeah about sa kanya. Huminga ng malalim si Andria at tumingin sa akin ng mabuti.
"Okay. Saan ka nag punta?" Unang tanong niya sa akin.
"Uhmm... Dun sa hindi na ginagamit na classroom." Mahinang sinabi ko sa kanya.
"Bakit ka naman nandoon?" She gave me a confused look. Then she crossed her arms.
"Well.... Long story" i gave her an awkward smile then she raised her eyebrow. I sigh
"So? You can tell me about it even it takes a hundred years for you to say it." She waiting for me to say it.
"It's really long and.... Boring." Tinatakas ko talaga para hindi ko masabi yun. Nakoo ayaw ko ng maalala.
"Jasmine! TELL ME RIGHT NOW!" Omg! Hindi talaga ako makakawala dito nako lahat ng gusto niya nakukuha niya. Bumilis yung tibok ng puso ko. I just sigh.
"HINILAAKONILIAMPAPUNTADUN!" Mabilis kong sinabi yun dahil sa aking kaba. Hindi niya naintindihan
"Can you please make it clear? For goodness sake Jas!" She rolled her eyes. Naiinis na siya dahil hindi ko sinagot yun ng maayos.
Hinawakan ko ang braso niya at hinila pa punta sa pinto palabas ng school namin. Nagulat siya sa aking ginawa pero hinayaan niya lang ako. Ngayon, nag dito kami sa labas ng school namin. Humanap pa ako ng pwesto para sa aming dalawa. Dun kami sa may puno. Walang masyadong tao siguro pwede na rito. I took a deep breathe.
"So? Ano na?" She's waiting. Nakatitig siya ng mabuti sa akin. Yung mukha niya, kitang kita mo na hindi na siya makapaghintay.
"Well..... I saw Adam today...." Pahiyang sinabi ko ito.
"OMG" Nilagay ni Andria yung kamay niya sa bibig niya. Ngumingiti lang siya.
"We talked and ....." Habang iniisip ko yun alam ko nag bublushed ako.
"And what?" She excitedly said it.
"And he said I'm cute." Now i even blushed more. then narealized ko na hinahampas hampas na ako ni andria
![](https://img.wattpad.com/cover/58040522-288-k657803.jpg)
BINABASA MO ANG
The beastly prince and I (APLS #1)
Fiksi RemajaA Perfect love story series . . . Fantasies do exist. That's what my mother told me. Fantasies are real. You feel like you are in a fairy tale story where you are the princess and everyone adores you. You are higly respected and loved. Magic and mi...