You Don't Know Me ☼ a.i. (sv)

33

Det hade gått en en månad sedan Lindsey lämnade Australien. Hon försökte fortfarande hålla kontakten med Amber, trots att det var riskfyllt.

Lindsey bodde nu i Seattle i USA, inte den mest uppenbara staden att flytta till, men fortfarande tillräckligt stor för att inte bli igenkänd av andra. Där hade hon även börjat på högskolan och träffat nya vänner.

"Ska du ha bullen eller?" frågade Dan och sträckte dig över bordet. De hade rast och satt på ett litet café inte långt från högskolan.

Lindsey skakade på huvudet och sköt fram sin tallrik mot honom. "Jag orkar inte."

"Dan, jag vill också ha." klagade Kim som satt på kortsidan av bordet. Kim och Lindsey läste inredning och design, Dan läste teknik, men deras scheman liknade varandra och de hade rast samtidigt.

"Fine." svarade Dan och rev kanelbullen i två likadana delar.

"Förresten Lindsey," sa Dan och tuggade på bullen. "du har aldrig berättat hur du fick de där ärren på halsen."

"En katt bet mig." ljög Lindsey och kliade sig i nacken.

"I nacken? Eller så var det kanske en vampyr." retades Kim. Hon drog sitt mörka hår framför ansiktet och spretade med fingrarna som klor.

"Ja, det var det verkligen." sa Dan ironiskt och kollade på klockan. "Vi borde gå om vi ska hinna tillbaka innan nästa pass börjar."

~~~

När Lindsey kom hem värmde hon ett par mackor och satte på sin dator där hon gick in på twitter. En tweet fångade hennes uppmärksamhet. Hon tryckte på länken och togs vidare till en nyhetssida.

"5sos fans i tårar.
Tidigare idag meddelades det att Ashton Irwin, trummisen i kvartetten 5 Seconds of Summer hoppar av bandet..."

Lindsey svalde, det kunde inte vara sant. Var han efter henne? Skulle han äntligen göra slut på henne? Eller var hon bara paranoid?

Hon slog ihop datorn igen och försökte fokusera på annat. Kanske skulle hon försöka lära sig ett nytt språk? Bara för att dra uppmärksamheten till något annat. Men hennes mobil började ringa.

"Lindsey.." Det var Amber.

"Amber, ringer du nu? Är det inte mitt i natten hos er?" svarade Lindsey oroligt.

"Jo, men det har inte med saken att göra. Har du sett nyheterna?" Lindsey nickade men kom på att Amber inte kunde se det.

"Ja..."

"Du måste.." Linjen bröts.

Nu började Lindsey få panik. Det kunde inte vara ett sammanträffande. Det kunde det inte vara. Ashton var efter henne.

~~~

Lindsey var ständigt uppmärksam på sina omgivningar efter de oväntade nyheterna. Hon hade gått så långt så att hon hade klippt sitt hår kort och färgat det mörkt. Hon försökte till ock med klä sig annorlunda, allt för att Ashton inte skulle känna igen henne.

Men det skulle inte räcka...

~~~

Lindsey och Kim var på väg hem från skolan och gick längst en av stadens restauranggator.

"Ursäkta mig?" sa en främling och knackade på Lindsey's axel. "Skulle du kunna hjälpa mig med en grej?"

Lindsey vände sig om. "Ja?" frågade hon.

"Vet du var den närmaste telefonkiosken finns?" frågade han.

"Jag är inte säker men det borde finnas någon längst med gatan." svarade hon och pekade i ena riktningen. Hon vände sig tillbaka och fick ögonkontakt med främlingen. Det blev tyst en stund, sen flinade han.

"Hej..."

________

Dun dun dun dun (josh dun i top lol)

Cliffhanger (no shit)

Där var denna berättelse slut :'( ärligt talat var det ungefär så här jag har planerat slutet ett tag. Hoppas att ni har gillat denna berättelse :)

Berätta gärna vad ni tyckte om den, det gör mig glad.

Ha det bra så kanske vi ses någon annan gång (jag planerar att skriva en bts fan fic så om ni är intresserade finns det något att se fram emot lol)

Jaja i alla fall, ha ett trevligt 2016  :)

Bye bye