You Don't Know Me ☼ a.i. (sv)

02

~ Ashton's POV ~

Lindsey och Amber sa inte mycket, kanske för att de inte verkade veta vilka vi var, men de verkade ändå trevliga. Och maten var god, godare än jag trodde.

Jag satt och lyssnade på musiken som kom ut ur restaurangens små högtalare. När 'I See Fire' av 'Ed Sheeran' var slut började en ny låt; 'Bullets' med 'Rebecca & Fiona'. Låttexten påminde mig om mig själv.

När vi var klara med maten betalade Calum. Jag kollade ut genom det relativt lilla fönstret och såg att alla var borta. Skönt.

Vi gick ner för en smal gata i utkanten av Sydney för att leta efter något att äta, hamburgare funkar inte riktigt på oss. Plötligt såg jag tre tjejer som stod och pratade. Jag pekade lätt åt dem och killarna fattade vad jag tänkte på. Vi gick fram till dem.

"Hej." sa en av tjejerna och vinglade till, det var uppenbart att hon hade druckit. Hon hade brunt lockigt hår som gick ner till axlarna.

"Vad gör ni ensamma ute så här dags?" frågade jag och lutade mig mot tegelstensväggen bredvid den blonda tjejen med uppsatt hår.

Istället för att svara på frågan tryckte hon sina läppar mot mina. Det här skulle nästan bli för lätt. Hennes läppar smakade av alkohol.

Jag vände henne snabbt och tog tag i hennes handleder så hon stod med ryggen mot väggen. Michael och Calum gjorde detsamma.

"Men hallå, jag då?" sa Luke och lyfte på armarna. Calum vinkade snabbt till sig honom.

Hon stirrade, med sina chokladbruna ögon, in i mina röda. En tår av rädsla rann ner över hennes bleka kind. Jag flinade mot henne och visade tänderna. Hon stängde snabbt sina ögon och försökte hålla gråten inom sig.

"Vampyrer finns inte. Vampyrer finn inte. Vampyrer finns inte." upprepade hon tyst för sig själv.

Jag böjde mig mot hennes öra och viskade;

"Jo det gör de."

Ännu en tår rann ner för hennes kind och träffade henne på bröstet.

"Kolla på mig, sötnos." sa jag och lät mina korta naglar sjunka ner i hennes handleder.

"Aldrig." sa hon tyst.

"Vad sa du?!" sa jag och smällde henne hårt mot väggen.

Hon öppnade ögonen och mötte min blick.

"Varför dödar du mig bara inte? Är inte det sånt ni gör?" sa hon lågt.

"Oroa dig inte, det ska jag." svarade jag och bet henne i nacken.

Ett skrik kom ut ur hennes mun och inom några sekunder var hennes kropp tömd.

Vi plockade upp deras döda kroppar och slängde ner dem i den närmsta containern.

"Det var på tiden." sa Calum och torkade sig runt munnen.

Luke och Michael nickade. Konstigt nog var jag fortfarande hungrig, men vi hade lite hemma i kylen.