Från hatad till älskad

Kapitel 1

- Littea, vakna!! Mamma ropade nerifrån köket.
Jag kollade på klockan, 10:45. En timme och en kvart kvar tills jag ska till Minna.

Jag klev ur sängen och gäspade stort. När jag tittade mig i spegeln var mitt långa, bruna hår som att skatbo, alldeles rufsigt och dant. Mitt linne hade korvat upp sig till min navel. Där, framför min spegel stod jag i linne till naveln och ett par neonrosa trosor. Jag fixade till mitt linne och tog på mig mina jeansshorts som låg på golvet, nedanför spegeln.

Jag drog upp min rullgardin och öppnade mitt fönster. Den ljuva och varma sommarluften slog emot mitt ansikte, en härlig dag tänkte jag.

****
- Det luktar gott, vad blir det till frukost? Undrade jag.
- Äggröra, blir det bra? Svarade mamma utan att vända blicken från äggröran.
- Mums!!
Jag hjälpte till att duka fram det sista och sen väntade jag bara på att mamma skulle bli klar med äggröran.
- Så, vad har du planerat idag? Frågade mamma.
- Jag ska ju till Minna, minns du inte?! Svarade jag på det.
- Just ja, behöver du skjuts eller går du?
- Jag går, det tar ju bara 10 minuter att gå så...
Jag tog för mig av äggröran, en macka med smör och ost och sen så ett glas med äppeljuice.

Jag hade nu ätit upp och var påväg in i duschen när min mobil surrade till, det var från Minna: Kan du komma 12:30 istället för 11:45?? Vad är det nu då, tänkte jag men skrev bara ett okej.
Vattnet var svalt mot min kropp när jag satte på vattnet, men jag vred om det till lagom varmt.

Jag duschade säkert i en halvtimme tills min mobil surrade igen. Jag tog den rosa handduken som var min och kollade vad det var som orsakade surranet. Minna hade skrivit ett svar: Bra, förklarar när du kommer, kram❤️ Jag blev genast fundersam på vad det kunde vara men jag struntade idet efter en kort stund. Istället gick jag till mitt rum med handduken runt min kropp.

Jag tog på mig en magtröja som var en svag nyans av rosa och ett bar korta, vita jeansshorts. Jag torkade mitt hår och när det var tillräckligt torrt satte jag upp det i en hästsvans. Jag kollade på min väggklocka, bara 11:45. Vad kan jag göra medan jag väntar, tänkte jag.

Jag bara la mig på sängen och funderade på en massa olika saker i typ... 15 minuter sedan blev det tråkigt. En halvtimme kvar, men eftersom det tar ca. 10 minuter att gå, började jag sakta gå nerför trappan.
- Mamma, jag går nu! Ropade jag.
Mamma kom gående från vardagsrummet, hon hade fortfarande sina mjukiskläder på sig.
- Hejdå älskling, ring om det är något. Ha det så kul.
Jag tog på mig mina ljusrosa Converse, de var nästan bara att slänga men jag älskade dem.

Minna satt på trappan på deras altan när jag kom gående på vägen. Hon såg inte glad ut, men heller inte ledsen. Jag vet inte riktigt om hon var glad eller inte.