Från hatad till älskad

Kapitel 2

- Littea, skönt att du kom! Vi har något vi måste prata om.
Hon såg genast lite gladare ut och jag följde med henne in. Allt såg likadant ut som det gjorde när jag var här sist. Fast det var ju bara tre dagar sedan dess, men men.

Vi satt på hennes säng med hennes dörr låst, ingen kunde komma in.
- Vad har hänt? Frågade jag.
- Jo, såhär är det... Började Minna. Jag var på stan och mötte Anton, jag försökte undvika honom men det gick inte. Vi "hejade" på varandra. Sedan gick jag men han stig kvar och tittade efter mig.

Jag sitter helt tyst och lyssnar.
- Du kommer väl ihåg killen från 6:an som helt förstörde ditt liv?
Åja, ja. Honom minns jag. Han förstörde verkligen mitt liv genom att... Nej, jag mår dåligt bara av att berätta det.

- Såklart jag minns honom, sade jag bistert.
- Sedan ropade han efter mig, han frågade hur du mådde. Jag visste inte vad jag skulle svarat så jag sket i det. Var det fel??
- Skit i honom! Sa jag argt.
Jag var så arg på honom, jag hatade honom verkligen! Jag tror faktiskt att jag minns hans efternamn- Qvist, Anton Qvist. Jag ville helst glömma, men det satte sig fast i mitt huvud.

Minna och jag satt ute i trädgården nu och pratade om lite random. Allt möjligt som vi pratade om kunde vara serier, böcker, människor eller något helt annat. Minna och jag följer en serie som vi älskar! Den heter The Lost Angel. Den är på engelska och handlar om en tjej som dog i en bilolycka år 1745 och kom tillbaka som ängel år 2015. Hon fattar ingenting och ingen vet att hon är en ängel, förutom en. Hennes bästa vän som hjälper henne.

- Jag undrar en sak, sa Minna.
- Vadå? Frågade jag.
- Vem som först springer ner till sjön.
Vi sprang in efter våra badkläder (jag hade alltid en extra bikini hos Minna för att vi älskade att bada) och sen sprang vi mot sjön.