Från hatad till älskad

Kapitel 5

Jag tänkte inte mer på Anton under stunden vi badade. Vi hade bara kul, vi simmade ut till flotten, men ingen drog ner mig, tack och lov!
- Vi går hem. Sa jag till Minna, jag kände inte för att bada mer.

Vi gick upp ur vattnet och gick för att byta om till kläder. Men.. Vart är våra kläder? Jag fick panik, vart har våra kläder tagit vägen. Jag kollade runt om kring men ingen syns till...
- Minna...

Har du sett våra kläder??
Minna tittade undrande på mig och rystade på huvudet.
Jag kan ju inte gå hem utan kläder...

Jag lindade min handduk runt min kropp och börjar sedan att leta efter den. Inga kläder någonstans, men däremot hörs ett fnitter bakom några stora stenar.

Jag går mot dom och ser någon sitta där. Såklart... Anton. Jag sa till honom att ställa sig upp. Han gjorde det.

Jag stod där framför honom, han som jag hatade efter vad han gjort. Han log och jag vill därifrån..
- vad gör du här, frågade jag.
- Inget, jag hörde ljud och gick hit.

Det var då jag såg det, våra kläder. Jag blev så arg att jag ville slå till honom!!!
- Så det var du?? Jag var så arg.
- Vadå??
- Våra kläder!!
- Jaha, ville ju bara skoja!
- Men det var inget kul!! Precis som den gången då du nästan dränkte mig.

Jag var så rasande just nu.
- Sorry, ta kläderna! Jag drar, sa Anton och stack.
Jag tog kläderna och gick till Minna som satt på stranden på hennes handduk.
- Jag hittade kläderna, Anton hade tagit dom och gömt sig bakom ett par stora stenar.