Från hatad till älskad

Kapitel 6

Minna bara såg på mig. Jag kastade hennes kläder till henne och jag själv började gå mot träskjulet.

När vi båda två hade våra torra kläder på oss började vi gå mot Minnas hus.

Jag kollade på min mobil (som jag lämnade) när vi kom fram. Klockan var redan 16:35. Jag kände för att gå hem.

- Du Minna! Sa jag.
- Aa?
- Jag tror att jag drar hem, men... Kan vi ses imorrn?
- Ledsen! Svarade Minna. Jag ska åka till mormor de tre närmaste dagarna.
- Ok, ha så kul, sa jag och tog mitt för att sedan gå hemåt.

Jag skickade ett sms till mamma för att se om hon var hemma. Jag hade ju inte tagit med någon nyckel till Minna.

Det surrade till i bakfickan efter två minuter, från mamma: hemma om 10...
Jahopp, får jag gå långsamt då, sa jag för mig själv.

När jag kom hem var mamma hemma. Hon hade tydligen varit och handlat för i bilen och vid ingången var det matkassar.

- Hej gumman, hjälp till med påsarna är du snäll.
Jag svarade inte utan jag började bära. Ingen av dom var särskilt tunga.

När allt var klart i köket gick jag upp på mitt rum. Först visste jag inte vad jag skulle göra. Då fick jag syn på ett ritblock och en penna. Varför inte? Jag kan ju alltid försöka rita.

Bilden som jag ritade föreställde en kille som har sin tjej i famnen och dom kysser varann. (Bilden). Jag blev helt nöjd med den. Jag satte upp den med hjälp av ett häftstift, på väggen.

Min mobil ringde, det var Anton. Hur fan kunde han fått tag på mitt nummer? Jaja, jag struntade i att svara och la jag mig istället avlång på sängen.

Jag fick ett sms, såklart, från Anton. Jag blev ställd när jag såg innehållet...

Hej Littea.
Jag vad inte så schysst idag vid stranden, såå... Jag ber om ursäkt! Jag är ledsen för det. Jag vill även be om förlåtelse för den gången då jag nästan dränkte dig.
Jag har en fråga också... Skulle du vilja ses nån gång under sommarlovet?
MVH Anton.