17

233 18 1
                                    

o r e d i g e r a t

"Omar! Vafan har du hållit det hemligt för" Oscar skriker efter mig och springer ikapp mig som är påväg emot närmsta busshållplats.

"Jag kunde hjälpt dig, vill du inte att jag ska vara där för dig?"
Jag suckar och drar åt min min hand som Oscar bestämt hållit i.

"Du förstår inte.." Oscar stoppar mig genom att dra upp tröjan en aning och blotta sin handled som är täckt i gamla och läkta ärr.

"Jag har varit där, jag har känt likadant. Vi är samma sak Omar, vi är likadana. Vi är inget annat än krossade själar som försöker finna lycka i varandra" Förvirrat kollar jag på Oscar och låter en ensam tår glida ner för min kind. Oscar ler svagt och drar in mig i en mjuk kram. Fast det spelar ingen roll hur mycket han håller om mig, det får inte min själ att bli hel igen vilket fall.

"Förlåt" yttrar jag tyst och blickar upp på Ogge som nickar långsamt åt min ursäkt.
Egentligen känner jag ingen anledning till att säga förlåt, det kändes bra att be om ursäkt över hur jag endast springer iväg, ljuger och sårar honom, dessutom var det ett sätt att faktiskt lyckas skapa någon sorts konversation emellan oss båda.

"Du behöver inte säga förlåt" Oscars mummel når mina ögon och jag slutet ögonen i några sekunder.

"Jag vet, det kändes bara bra att säga det"

----------------------
tråkigt, tråkigt, tråkigt.
I know, I know, I know

Aja, rösta och kommentera osv

Tiger☽ ogmarWhere stories live. Discover now