Badboy, watch your steps

Kapitel 12

~Emmas perspektiv~
Jag vaknade av att mitt alarm på mobilen ringde.

06.30

Vi skulle samlas på skolan 07.30 så jag hade en timme på mig att fixa mig.

Jag drog på mig ett par yoga pants och ett vanligt vitt linne.

Snyggt och bekvämt.

Sedan sminkade jag min vardagliga sminkning innan jag gick ner till köket och åt frukost.

När allt jag skulle göra var klart tog jag min resväska och började gå mot skolan.

När jag kom fram såg jag den stora folkmassan vid parkeringen.

Jag gick dit och möttes inte av någon Alex

*pling*

Det var Alex

*kommer om 5*

Jag svarade inte utan la bara ner mobilen i fickan igen.

Jag såg någon komma emot mig

Oscar.

"Hej" sa han lite tyst.

"Hej" svarade jag.

Det är lite... Vem försöker jag lura det är väldigt stelt mellan oss.

Tack och lov såg jag Alex komma gåendes mot oss.

Min räddning. Just nu iallafall.

"Ni kan nu börja stiga på bussarna" skrek en lärare och den enorma folkmassan gick mot de 2 bussarna.

Jonte kom fram mot oss.

"Där är du ju" sa han och tittade på Alex.

Vi fyra steg på bussen. Vi var ju tvungna att sitta med våra rumskompisar så vi valde att sitta längst bak i bussen så alla fyra kunde sitta tillsammans.

Jag var riktigt trött. Eftersom... DET ÄR MÅNDAG!!

Hatar fortfarande måndagar!

Helt plötsligt började bussen rulla.

En lärare sa i högtalarna att det skulle ta 1.5 h till Arlanda.

Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och sen somnade jag.

Jag vakande en timme senare.

Jag öppnade sakta mina ögon.

Då märkte jag att jag låg med huvudet på Oscars axel. Han hade nog också somnat för han hade sitt huvud mot mitt.

Jag ville inte väcka han så jag valde att somna om istället.

En halvtimme senare var vi framme och bussen stannade.

Alla steg av bussen och samlades utanför. Lärarna räknade in oss och sen gick vi in i flygplatsen.

Vi gick mot vår gate och väntade på att få stiga på.

Jag somnade igen så sen när jag vakande var det dags att stiga på flygplanet.

Det är sjukt skönt tycker jag. Att liksom bara sova bort tid när man ändå bara ska sitta och vänta. Tiden går så sjukt mycket fortare då.

På planet delade lärarna ut vart vi skulle sitta.

Jag och Oscar satt inte vid Alex och Jonte vilket jag hade hoppats på att vi skulle göra.

"Är du flygrädd?" Frågade Oscar. Jag nickade.

"Lite"

Han sa inget på en stund.