Kapitel 17

1.8K 31 3
                                    

"Oscar vafan!!" skrek jag ifrån badrummet.

Oscar som hade legat och sovit fridfullt stod nu i dörröppningen.

Han gnuggade sig lite i ögonen innan han gick fram sista biten mot mig.

"Vad e de nu då?" Frågade han frustrerat.

Jag pekade på mina extremt tydliga sugmärken från käken ner till brösten.

Han flinade stort.

"Oscar hur fan ska jag förklara detta för Alex?" Frågade jag Oscar lite smått panikslagen.

"Säg sanningen bara" sa Oscar som att det var den enklaste saken i värden.

Jag la händerna över ansiktet i frustration.

-

Efter att desperat ha försökt täcka sugmärkena med smink och olika tröjor, men ingen var tillräckligt hög i halsen för att täcka alla. Tillslut gav jag upp.

"Ska vi dra ner och käka frukost? Klockan är 08.30 och dem sa att vi skulle vara där senast 08.40" frågade jag Oscar som låg i sängen och pillade på sin telefon.

Han reste sig upp och vi gick mot hissen.

"Förlåt" suckade Oscar tyst.

"För vad?" Frågade jag. Det finns många saker han hade behövt be om ursäkt för.

Han pekade på märkena på min hals.

"Det gör inget" sa jag och han tittar en aning lättad på mig.

"Jag tycker dem är fina. Markerar att du är min" sa han och blinkade.

"Vänta lite så jag ska vara bara din men du ska inte vara bara min?" Frågade jag smått irriterad.

"Så du vill att jag ska vara din?" Frågade Oscar och log roat.

"Sa jag aldrig"

"Nästan"

"Nej"

"Jo"

"Käften"

*pling*
Det var hissen.

-
Alex tog ett starkt grepp om min arm och drog bort mig en bit från dem andra när hiss dörren öppnades.

"Emma vafan har du och Oscar gjort inatt?!" Frågade Emma och pekade på sugmärkena.

"Det hände inget ta det lugnt" svarade jag.

"Något hände ju uppenbarligen" svarade hon fundersamt.

"Ja men..." Började jag.

Visste inte vad jag skulle säga för att vara helt ärlig.

"Jag förstår" sa Alex efter en liten stund och vi gick tillbaka till dem andra.

"Vi typ strulade bara" sa jag tyst så bara Alex hörde.

Vi gick sista biten för att komma fram till dem andra.

Jag såg hur Simon, Dave och Anton gav Oscar en High five när dem såg mig.

"Vad var det där om?" Frågade jag.

"Nej inget" sa Simon och skrattade smått förvånad.

"Vi låg aldrig" svarade jag och himlade med ögonen.

"Mm visst" fortsatte Anton och skrattade.

"Vi typ..." Började jag.

"strulade bara sen vågade hon inte mer" fortsatte Oscar och flinade.

Badboy, watch your stepsDonde viven las historias. Descúbrelo ahora