Catch me if you can

3.

Sebastian.
-Ja, juste. Vi har en ny elev i klassen. Var snäll att presentera dig, sa läraren och Sebastian gick fram till tavlan.
-Ehh... Sebastian heter jag, men kalla mig Sebbz. Jag är 17 år och har flyttat hit från Stockholm.
"Varför flytta till Skurup när man kan bo i Stockholm?" Tänkte jag. Jag väcktes ur mina tankar när någon slogs sig ner på platsen jämte mig.
-Nej men hallå Iza. Han log snett mot mig när han sa det.
-Hej Sebbz, sa jag kallt.
-Varför är du så arg?
-För du lämnade mig i klistret. Jag trodde på dig.

~Flashback~

-Oh shit, snuten kommer. Man såg paniken i hans ögon.
Jag hängde fast för glatta livet i bron.
-Izabella, jag klarar inte hålla emot mer. Jag måste.
-Sebastian! Slapp inte taget!
-Jag är ledsen, men glöm aldrig. Jag älskar dig.
Han släppte taget och jag föll ner på marken. Det var inte mer än 3 meter ner, men det var tillräckligt. Polisen kom, ringde ambulansen, och jag, några dagar senare, hamnade i fängelset. Det värsta var att det var för något som jag inte hade gjort.

~Flashback slut~

-Izabella? Mr. Smith försökte få tag på mig.
-Ja?
-Fokusera nu.
Jag kunde se hur Sebastian log jämte mig.
-Vi ska börja ha ett arbete i par. Arbetet kommer handla om valfritt land från Afrika. Ni kommer välja en kategori samtidigt. Historia, natur eller kända personer. Då börjar vi med paren. Elin och Simon, Lisa och Hannes..... Och sist har vi Izabella och Sebastian.
"Vänta, what?"
-Tack för idag, vi syns imorgon.
Alla plockade ihop och skyndade ut. Alla förutom jag. Och Sebbz.
-Du, Iza...
-Är det läge nu att säga 'förlåt'? Eller är du bara här för att göra så jag åker in igen?
Jag vänder mig om snabbt för att gå iväg men han hinner ta tag i min handled.
-Jag är här för tre anledningar.
Jag kollade ointresserat på honom.
-1. Jag är här för att säga förlåt. 2. Pappa fick ett nytt jobb, och 3. Jag älskar dig och vill börja om från början. Okej... Det var egentligen fyra anledningar, men ändå.
-Kan du släppa mig? Vi har faktiskt lektion om 5 minuter.
-Men kan vi börja om? Snälla, jag vill verkligen försöka igen.
-Om du släpper mig, så kanske.
Han släppte mig och jag gick iväg fort. Jag försökte att inte tänka på det så mycket, när jag helt plötsligt går rakt in i någons rygg.
-Oj förlåt... Börjar jag ursäkta mig och tittar upp.
-Izabella.
-Zack. Jag låter hård på rösten.
Han släpper förbi mig och jag går iväg till mitt skåp för att plocka ur mina saker och sedan gå iväg till nästa lektion.

Skoldagen är slut och jag beger mig hem. Jag går i tystnad på vägen när Sebastian kommer och sluter upp vid min sida.
-Så, vill du börja med arbetet? Det ska ju in om en vecka... Han ler lite Grand när han tittar på mig.
-Visst.
Vi går i tystnad hem till mig och går sedan upp till mitt rum.
-Så, vilket land vill du skriva om? Säger han och bryter tystnaden.
-Vet inte... Något land med någon cool historia typ.
Han nickar och vi tar upp datorerna och börjar googla runt.

Efter en stunds letande hittar vi äntligen ett land att skriva om.
-Vi behöver prata, säger han helt utan förvarning.
-Om vad?
-Kvällen då jag total dissade dig och du hamnade i fängelse. Det borde vart jag.
-Men duvet, en sann kompis står upp för en i alla lägen, sa jag och verkade helt obrydd.
-Så med andra ord har jag vart den sämsta vän man kan ha? Jag fnös till.
-Inte riktigt. Du var en otroligt bra kompis innan kvällen. Men vad gick fel?
-Någon såg oss vid väggen. Kände antagligen stanken från färgen.
-Så hen ringde polisen, vi sprang, jag tryckte upp dig på bron, du släppte mig, jag i fängelse, blev fri, flyttade, du flyttar efter och nu är vi här?
-Bra sammanfattat. Kunde inte gjort det bättre.
Vi såg på varandra och log. Jag granskade hans ansikte noga. Mejslade kindben, blåa ögon, brunt, fluffigt hår, fylliga, men ändå inte stora läppar och bäst av allt. Hans leende.
-Iza... Jag måste säga en sak.
-Mhm?
-Jag gillar dig så sjukt mycket. Eller nej, jag är kär i dig. Jag har inte slutat tänka på dig sedan den dagen du lämnade. Jag kan inte beskriva, hur sjukt kär jag är i dig. Ända sedan du lämnade mig, har det känns som att något saknas. En bit utav hjärtat.
Jag var helt mållös. Jag visste inte vad jag skulle säga.
-Vet att det låter töntigt men...
Han avbröts av att jag kysste honom. Kyssen besvarades snabbt. Det var en passionerad men ändå en försiktig kyss. Kyssen pågick länge och efter en synd när jag hämtat andan så sa jag:
-Jag är så sjukt kär i dig också.

..............................................

Hello mina fans! (Om jag nu har några)

Jag vet inte varför, men jag typ gillar namnet Sebbz. Tänk va coolt att heta det.
Hehe, ska inte dröja en vecka innan nästa kapitel kommer ut. Men vi syns kompisar.

Bajj. //E