Catch me if you can

4.

Vi kysstes ännu en gång. Den här kyssen pågick längre än den förra och efter en lång och intensiv kyss slutade vi. Vi satt bara och tittade på varandra. Hans ögon tindrade och man kunde se hans smilgropar. Det där leendet var att döda för.
-Izabella Carnings.
-Sebastian Müller.
-Jag är så jävla kär i dig.
Jag kysste honom en gång till och såg honom djupt in i ögonen.
-Och jag, är sjukt jävla kär i dig också, sa jag.

-Hejdå, sa han och gick ut.
Jag skulle precis stänga dörren när en fot sattes emellan.
-Höll på att glömma, sa han och tog ett grepp runt min midja. Han lutade ner huvudet en aning och mötte mina läppar i en lätt kyss. Jag log ett äkta leende för första gången på länge. Vi avslutade kyssen och han gick.
Jag stängde igen dörren och gick in till rummet.
"Vad håller jag på med? Går runt o kysser en kille som jag har tappat kontakten med..." Jag gick och kollade min mobil. 1 sms och 3 snaps. Jag suckade och öppnade snapen. En från Hanna och två från Suzanna. Jag svarade snabbt innan jag kollade sms:et.

Från: Mamma
Skickat 17:27
Hej gumman! Vet att detta börjar bli vardag för dig men jag måste tyvärr jobba över idag igen. Kommer hem ungefär vid midnatt. Puss <3

Som sagt, detta började bli vardag... Undrar om hon döljer något. Jag bestämde mig för att inte tänka mer på det, utan gick upp till mitt rum, la mig i den stora, vita, fluffiga sängen och startade min dator. Jag gick in på viaplay för att fortsätta titta på The Walking Dead.

Efter ett avsnitt kollade jag på klockan. 19.10.
"Dags att äta då..." Jag masade mig upp ur sängen och gick ner till köket. Jag öppnade kylskåpet och tog ut yoghurt. Mobilen vibrerade som 17 och gick mig på nerverna. Jag tog upp mobilen i handen och skulle precis kasta den i väggen när jag plötsligt hejdade mig.
"Vad gör jag? Jag kommer få ett nervöst sammanbrott. Seriöst asså."
Jag la ner mobilen lugnt igen och hämtade min yoghurt. Jag gick in till vardagsrummet, satte mig ner i soffan och startade tv:en.

-Gumman?
Jag kände små ryckningar i min axel.
-Hmm... Jag vände mig bort från personen.
-Ska du gå upp och lägga dig? Klockan är mycket.
Jag gjorde något otydligt ljud och reste mig ur soffan. Jag gick långsamt fram i mörkret till trapporna och gick upp. Jag struntade i att byta kläder så jag la mig under täcket snabbt och somnade om lätt.

*Be-bo-boppa-be-be*.
"Ljudet av när friheten tar slut. När morgonen börjar på allvar och man måste upp till skolan."
Jag skyndade snabbt upp ur sängen och gick fram till den stora garderoben. Jag öppnade den och tog ett par enkla, svarta jeans med hål på knäna, en ljusgrå långärmad tröja och min ett par strumpor. Jag tog samtidigt ur mina tenniskläder och la ner de i en väska med mina tennisracketar.
Jag trippade lätt ner till köket och tog en macka. Efter set gick jag in till badrummet, borstade tänderna och håret. Efter det gick jag till hallen, tog på mig mina svarta Vans, min svarta bomberjacka, greppade tag i min väska och gick ut till garaget. Jag tog min svarta moppehjälm och rullade ut den mattsvarta crossen. Jag kickade igång den och åkte iväg till skolan.

Jag trängde mig igenom folkmassorna fram till mitt skåp. Jag lämnade mina saker och tog mappen för att sedan ge mig iväg till mitt klassrum.
-Hello gurl!
Jag vände mig om och möttes utav Evelina.
-Hej.
Vi gjorde vår klassiska hälsning, som enligt många, är rätt töntig. Men det var vår grej som vi har haft i evigheter. Vi skrattade men avbröts tvärt.
-Izabella? Du måste följa med mig omedelbart.
En man tog tag i min arm och drog ut mig ur skolbyggnaden.
-Jag är ledsen, sa han innan allt slocknade.

..........................

Hellu. Är sämst på att hålla mina löften, jo tack jag vet.

Bajj
//E