Catch me if you can

6.

Jag vaknade upp utav ett högt ljud. Inget tjutande ljud som kom från väckarklockan, utan något annat. Typ musik?
Jag öppnade ögonen långsamt, vilket jag ångrar nu i efterhand. Det var alldeles för ljust för att det skulle vart morgon. Jag vände mig om och kollade på mobilen som låg på sängbordet. 12.38. Som tur va så var det söndag. Ingen stress till skolan, utan bara chill.
Jag gick upp ur sängen långsamt och gick sen till badrummet. Jag hällde upp varmt vatten, och hällde i skum.
Efter ett tag när vattnet var upphällt tog jag av mig kläderna och la mig i badkaret. Förut började alla mina helger såhär. Fast först så åt jag ju såklart frukost o sånt innan, men ändå. Jag låg alltid i badkaret för att göra mig iordning inför ännu en dag.

-Izabella?! Jag hörde mammas gälla röst som ropade genom hela huset.
Shit, jag måste ha somnat.
-Aaa?
-Är du redo att komma ner?
-Eh, snart. Ska bara duscha först.
Jag började duscha av mig allt och tvätta igenom det långa bruna håret, med mina ljusa slingor i.

När jag var klar gick jag in till mitt rum, tog på mig trosor, en stor ljusgrå tröja och mina orten Adidasbyxor. Sen gick jag ner till mamma.
-Hej.... Sa jag långsamt när jag hade gått ner.
-Hej gumman. Jo du, jag hade tänk fråga dig en sak?
Jag nickade som svar fast insåg att hon inte såg mig så jag mumlade något till svar.
-Du vet nu när du var borta? Vad var det egentligen som hade hänt?
-Jo, asså jag vet egentligen inte. Men det började med att jag var i skolan i torsdags, och sen innan lektionen hände något....
Jag satt och berättade för mamma, och då och då gjorde hon något litet ljud. När jag hade berättat klart för mamma satt hon helt stum.
-Ska du inte säga något? Sa jag lite försiktigt.
-Vad kan man säga? Min dotter blev kidnappad av någon främmande man, och sen när hon skulle ta sig ut kastade hon knivar i andra mäns ben. Vad kan jag, som förvirrad mamma, säga?
-Jag vet inte. Men om du ursäktar mig, så går jag upp till mitt rum. Men först, ska jag ha en kopp te och mackor.
Jag gjorde iordning allt i tystnad, och gick sedan upp till mitt rum. Jag tog fram min bärbara dator och satte mig i sängen. Jag kollade på "The Walking Dead" samtidigt som jag åt mina mackor och drack mitt te.
Återigen kollade jag på klockan. 15.56. Jag hade massa tid kvar, tills att jag skulle behöva göra iordning mig inför kvällen. Jag gick till mitt skrivbord och startade min stora klumpiga data. Den funkade perfekt till mitt spelande, och jag klagar inte. Efter en stund var den igång och jag gick in på cs:go. När folk såg mig på stan var nog inte deras första tanke: "Oj, är hon en gamer?" Men sanningen är den att jag skulle vilja klassa mig som en gamer. Jag spelar rätt ofta. Spelar jag inte, så sover eller äter jag.

Kanske inte riktigt, men nästan iallafall. Jag satt och spelade i nästan två timmar när mamma ropade att det var mat.
-Hej gumman. Mamma log nästan lite läskigt mot mig.
-Hej....
-Jag har en grej att berätta.
Hon lassade upp mat på sin tallrik och tittade sedan på mig.
Jag log undrande mot henne. Hon drog ut på det länge.
-Jag har träffat en kille! Nästan ropade hon ut.
-Vah?! Ååhh va kul! Vad heter han, hur gammal är han?
-Jaa, faktum är att du redan känner honom. Eller du vet vem han är iallafall.
-Men vad heter han då?!
-Claes, Zacks pappa...

............
Hejsan du där!
Det var ett tag sedan, men jag har inte haft energi eller ork att skriva ett nytt kapitel, men här kom ett.

Bajj. //E