Surviving the Apocalypse

0.2

Jag satte mig på en stol och kollade på såret som jag hade fått nyss när vi började springa, jag missade att säga att vi sprang genom ett stängsel som hade en vass spets som jag sprang in i men stannade inte för det.

- Vart ligger toan? Frågade jag och mannen pekade bakom mig.

- En våning upp och sen till första vänster. Förklarade han.

- Tack, Logan kan du följa med? Frågade jag och han nickade och följde efter mig.

Jag gick in till toan med Logan bakom mig.

- Logan kan du hjälpa mig med att lyfta tröjan? Frågade jag och han kollade konstigt på mig.

Jag drog av mig min kofta och han fick syn på blodet på min vita tröja.

- Vad fan har hänt, du sa att du inte blev biten innan! Halv skrek han och kollade på mig.

- Och jag ljög inte om det, när vi sprang genom  stängslet så kom jag åt en vass spets. Förklarade jag och drog upp tröjan. Det kom en massa blod för att såret var ganska djupt.

- Varför sa du inget då, vänta här, jag hämtar hjälp, okej. Sa han och sprang ut.

Jag tog av mig hela tröjan och rev en bit ifrån den, blöte ner den och rensade såret. Det gjorde ont men det värsta var att det sved och bultade jätte mycket.

Jag kollade mig i spegel och fick syn på en kille bakom mig.

- Vad gör du här? Frågade jag och satte på mig min kofta.

- Förlåt ville inte skrämma dig, din bror bad om min hjälp, får jag se på dit sår. Sa han och gick fram till mig.

Jag kollade på honom och nickade, jag visade såret.

- Följ med mig ner. Sa han och gav mig en filt.

Vi gick ner och alla kollade på mig. 

- Hon kanske har blivit biten! Skrek en man som var snabb med att sikta med ett vapen mot mig.

- Sänk dit vapen! Sa killen framför mig, han som skulle hjälpa mig.

- Hon är inte biten, hon har ett sår, det är allt.

- Men jag behöver killarnas hjälp, ni måste hålla mer henne vid bordet. Förklarade han och dem nickade.

- Lägg dig över bordet. Sa han och jag gjorde som han sa.

Han kollade på männen och nickade, dem höll ner mig, killen hade en flaska med något flyttande innehåll. Jag blundade för jag visste vad som skulle komma nu.

- Höll för hennes mun, det här kommer att svida lite. Sa han till Logan som kollade ner på mig.

- Okej, då kör vi. Sa han och gjorde som han sa.

Han hällde det över såret och smärtan tog över så snabbt, jag började att skrika men min bror höll för min mun och männen höll ner mig.

†††

Det var över nu, jag låg i en säng eller en säng som dem gjorde till mig. Min bror satt breved mig och kollade på mig.

- Känns det bättre? Frågade han och pussade mig på huvudet.

- Det är bättre än hur det var och kändes förut. Svarade jag och satte mig upp.

- Vad bra, men så snabbt du blir bättre måste vi fortsätta till vår faster.

- Juste, jag hade glömt det. Sa jag och kollade bort mot dem andra som låg och sov lite här och där.

Killen som hjälpte mig låg på golvet nära min säng.

- Han har hållit sig nära dig hela tiden, för att se till att såret inte blir värre. Sa min bror och jag kollade sedan på honom, han märkte att jag kollade på killen.

- Jag är tacksam att han hjälpte dig. Sa han och pussade mig återigen på pannan och la sig ner bakom mig.

- Försök att sova nu, vi behöver det. Sa min bror.

Jag kollade bak på honom och han hade redan somnat, jag ställde mig upp och gick till toan, jag tog med mig ett litet vapen som skydd ifall något skulle komma.

Jag gick in till toan och gjorde det jag behövde, jag ställde mig framför den stora spegeln och kollade mig i spegeln, jag såg hemsk ut, jag såg mer död än levande. Jag tvättade händerna och ansiktet lite med kallt vatten. Jag stängde kranen och kollade mig igen i spegeln, jag släppte ut håret och satte upp det i en hög hästsvans. Jag skulle ut när jag hörde ett ljud från andra sidan dörren. 

Jag blev helt stel, jag visste inte ifall jag skulle ut och kolla efter eller stanna här tills någon skulle komma vilket jag verkligen inte vågade så jag tog modet och öppnade dörren försiktet och gick ut. Jag kollade runt men såg inget. så jag började gå mot trapporna som skulle ta mig till dem andra men något bakom mig hindrade mig och det var ett morrande ljud. Jag vände mig sakta om och fick syn på en hund och tre zombiesar som sprang emot mig och hunden som inte höll tyst utan morrade ännu mer.

- Fan. Sa jag och drog hunden i halsbandet. Hunden gick efter mig ner för trapporna och in till dem andra.

- Vakna allihop, dem har kommit in. Sa jag och väckte alla försiktigt och sprang fram till Logan som låg nyvaken och förvirrad.

- Vad har du nu gjort dumma flicka! skrek en gubbe som höll zombiesarna bort från oss andra.

Logan ställde sig upp och jag visste vad han skulle göra men jag hindrade honom från att göra det han tänkte göra.

- Det är inte värt det Logan, vi hjälper dem istället. Sa jag och han nickade.

vi tog och hjälpte först kvinnorna och barn med att komma ut sedan dem som var lite äldre, vi var en grupp på runt 25 personer men nästan bara kvinnor och barn. Jag vände mig om efter att jag hade hjälpt nästan alla att komma ut när jag hörde ett skrik.

Jag fick syn på mannen som tidigare kallat mig dumma flicka, jag bad en annan person att ta över det jag gjorde och sprang över för att hjälpa dem som försökte döda zombiesarna. Jag tog ett rack och slog en rakt i huvudet och hela huvudet bara sprack och zombiesen föll till marken.

Min bror kollade på mig och dem andra också, sen så gjorde dem som jag, dem började slå huvudet på zombisarna. När vi hade dödat dem så sprang vi fram till mannen som blivit biten.

- Jävla flicka det här är dit fel! Skrek han och örfilade mig.

Jag stod still utan att göra en enda rörelse, jag kollade sedan upp på honom och dem andra.

- Förlåt. Sa jag och en ensam tår rann ner för min kind.

Min bror gjorde något jag visste att han skulle göra, han är ju min bror men den här gången tänkte jag inte stoppa honom.

Han gav mannen en  käftsmäll och mannen föll ner till golvet och la handen för där min bror slagit honom. Min bror vände sig om till mig och tog min hand och drog med mig ut till dem andra personerna.

- Al du gjorde inget fel utan varnade oss från dem men nästa gång får du inte gå ensam någonstans inte ens till toan eller för att dricka vatten. Sa han när vi hade kommit till gruppen.

- Okej, det ska jag inte, jag lovar. Sa jag och kollade sedan omedvetet bort mot killen som tidigare lagt om mitt sår, vi fick ögonkontakt och han log mot mig.

- Jag har någon att gå med. La jag sedan till och vi började gå med gruppen mot ett annat ställe som inte hade zombiesar....