Surviving the Apocalypse

0.8

#Logan#

Jag sträckte ut armarna och kollade upp mot himlen och väntade på döden men helt plötsligt så blev jag dragen in i ett håll.

Jag föll bakåt och ställde mig snabbt upp och fick syn på en kille i Alisons ålder, det liknade hennes vän Jake.
När jag kollade ordentligt så såg jag det, det var Jake. Jag slängde mig över honom och kramade honom hårt.

- Jake du lever! Halv skrek jag och kollade på honom.

- Tack Logan, glad att se dig med, men vart är Alison? Frågade han och kollade bakom mig.

- Vi kom ifrån varandra men vi skulle träffas här. På hennes favorit ställe. Så jag och kollade bak mot det hållet jag kom ifrån men allt jag såg var ett håll.

- Men hon lever eller hur. Sa han med en skakig röst.

- Ja hon lever, det är min syster och din vän. Sa jag och la en hand på hans axel och log.

Jag ställde mig upp och detsamma gjorde Jake.

- Kom vi måste ta oss till ert favorit ställe, Al sa att vi skulle mötas där. Sa jag och han nickade.

- Men först måste vi hitta ett sätt att komma dit utan att bli seda av zombierna. Sa jag och kollade runt på området efter andra små vägar eller liknande.

- Det finns en väg till men det är lite av en omväg. Förklarade han och kliade sig vid naken nervöst.

- Hur lång tid tar det? Frågade jag lite nervös som han.

- 1 timme eller mer beroende på hur många zombier det finns i området. Svarade han och pekade mot en lite stig mellan två byggnader.

Vi började gå, Jake var framför mig och var min guide genom stället.

- Vi måste vara jätte tysta och snabba här. Sa han och pekade sedan på en grupp zombier som vara ungefär 10 meter ifrån oss.

Jag nickade som svar. Han gick först över till den andra sidan, sen var det min tur. Jag gick försiktigt men snabbt så att inte zombierna skulle se mig eller lägga märke till oss.

När jag kom över till andra sidan råkade jag trampa på något metalliskt som gjorde att det lätt högt och då kollade jag upp på Jake som såg lite irriterad ut. 

- Fan dig, skynda spring. Sa han och drog med mig bakom honom in till en gränd som inte hade någon utväg utan en stor mur. 

- Hur fan tror du att vi ska ta oss över den här muren? Frågade jag irriterad och nervös, jag kunde samtidigt höra hur zombierna kom närmre och vi ännu kvar här.

Han drog fram mig och satte ihop sina händer som ett stöd för min fot, så det blev enklare för mig att ta mig upp. Jag satte en fot på hans händer och drog upp mig med hans och min egna hjälp. 

Jag var på muren och nu var det hans tur att komma upp, jag sträcker ner en hand till honom och lyckas få upp honom men precis när han ska sätta sig så drar något ner honom och jag tappar nästan balansen helt och hållet men lyckas hålla i mig i något och får kraften tillbaka och drar upp honom snabbt, kanske lite för snabbt och hårt då vi båda ramlade över muren och hamnade på rygg på marken på andra sidan muren. 

- Tack men du är ändå en idiot som fick oss i den situationen. Sa han och satte sig försiktigt upp efter att båda bara legat kvar på marken och återhämtat oss. 

- Idioten som också räddade dig, ingen orsak. Sa jag sarkastiskt och ställde mig upp och kollade runt. 

Jag kände igen den här delen, vi var bara ett kvarter ifrån Alisons favorit plats. 

- Logan vi är nära. Sa han och började att gå och jag följde efter honom..

(Ett tag senare)

Vi var äntligen framme och nu så var det bara att vänta på Alison, hoppas att hon mår bra och dyker upp....

Vi satte oss på en bänk, den bänken Alison för första gången berättade att hon var kär i någon... Någon hon inte borde vara kär i.... Jakes bror.... Och det var här hon för första gången träffade Jake när dem var små, det är därför den här platsen är deras favorit plats.... Det är deras plats.... 

#Alison#

Jag gick utan att bry mig om något annat som inte var min bor. Hur jag nu skulle kunna vara vid hans sida just nu....

Jag hörde  hur Derek klagade på läkarkillen hela tiden, dem bråkade oavbrutet och jag började bli irriterad på deras tjafs. Jag stannade till och vände mig snabbt om och kollade på båda som också stannat och blivit tysta. 

- Kan ni två hålla käften eller försöker ni leda zombierna till oss. Sa jag irriterat och vände mig om och kollade irriterat på dem, sedan  fortsatte jag att gå. 

- Al han kan inte följa med oss, han sänker bara ner oss och vi måste hitta din bror så snabbt som möjligt. Tänk om han är skadad. Sa Derek och jag stelnade till. 

- Jag går själv då. Sa jag kort och vände mig om till dem.

- Va, är du dum eller. Nej ingen chans att du går ensam. Du f-- Jag avbröt honom.

- Jag behöver inte be dig om tillstånd nu när du inte är något för mig längre. Så våga inte säga det. Sa jag och gick hotfullt mot honom och var väldigt nära hans ansikte, jag kunde känna hans varma andetag... 

- Tekniskt sätt gjorde vi aldrig slut. Så gilla det eller inte så är vi något. Sa han och kollade ner på mina läppar och förde sin hand och satte sina fingrar sakta på mina läppar. 

- Nu är det slut. Sa jag och knuffade honom och sprang iväg. 

Jag kunde höra honom ropa mig men jag ignorerade bara honom.... Om jag vänder mig om nu kanske jag aldrig hittar min bror.... Jag älskar Derek fortfarande men min bror är viktigare än en kille som lämnat mig och gått med en annan kvinna och nu säger att vi aldrig gjorde slut.... Han gjorde slut med mig stunden han var med en annan i sängen.... Men en sak ångrar jag att jag inte berättat för honom.... Jag borde ha gjort det när jag hade chansen... Jag borde sagt att han skulle bli pappa.... Mitt misstag som kommer leva med mig och plåga mig  för resten av mitt liv...