DET SOM INGEN VET

Kapitel 1

Hejhej! Kapitlet kommer upp idag istället för imorgon. Yay! Hade massa tid över att skriva på kapitlet så här har ni det.. Hoppas ni gillar det!

Jag hör bara ljudet av öronbedövande sirener från ambulansen som står längst med vägen. I diket ligger en till stor del krossad bil. Det är inte bara vilken bil som helst, det är mammas bil. Hon sitter i förarsätet med blod rinnandes från huvudet och andra delar av kroppen. Mamma sitter i en väldigt konstig vinkel som ens kropp inte borde kunna sitta i. Hon är död. Jag ser min mamma död, blodig och trasig. Ambulansmännen gör inget för att få ut henne där ifrån. Jag skriker åt dom att göra något men ingen reagerar på det jag säger.

Kallsvettig vaknar jag upp i min säng. Varje kväll har jag denna hemska dröm. Med skakiga ben reser jag mig upp från sängen och går mot badrummet. När jag ser mig själv i spegeln får jag en chock. Jag är likblek i ansiktet, har blodsprängda ögon och tårar rinnandes ner för kinderna.
Med en suck sätter jag igång kranen och sköljer mitt ansikte med iskallt vatten. Jag vet att drömmen är sann, min mamma är död och hennes död hemsöker mig varje natt.
När jag kommer tillbaka in i mitt rum igen slänger jag mig i sängen och letar upp min mobil som jag lagt någonstans i sängen. När jag hittar den lyser den upp och klockan visar 06:07 på morgonen. Jag är för pigg för att somna om så i brist på annat ligger jag och studerar hur mitt rum ser ut. Enligt mig är det som ett vanligt tonårsrum. Ett stort rum har jag. Väggarna är kräm vita, mitt skrivbord och min hylla är i en ljus träfärg och min matta som täcker nästan hela golvet är fluffig, i en grå nyans. Min säng är stor med vita och ljusrosa sängkläder. Jag har också ett litet "Walk In Closet" med en massa dyra märkeskläder jag fått av min faster, Lisa. Jag suckar igen, reser mig upp ur sängen ingen för att ta på mig något annat än min pyjamas. Inne i mitt WIC tar jag fram ett par ljusa, tajta jeans och en vit t-shirt. Idag är det måndag vilket betyder skola. Jag hatar verkligen skolan och alla som går i den. Efter att jag varit i mitt WIC går jag tillbaka till mitt rum och kollar mig snabbt i spegeln. Mobilen visar nu 08:56 så jag börjar gå ner mot hallen då jag börjar 09:20. Trappan knarrar en hel del när jag långsamt går ner för den. Väl inne i hallen tar jag på mig mina nya Nike, sätter på mig min svarta bomber jacka, öppnar dörren och börjar gå mot skolan.

När jag är framme i skolan är det redan fullt med en massa folk. Utanför entrén står det ett killgäng och röker. Jag håller andan tills jag kommit innanför dörrarna. Väl där inne försöker jag smidigt ta mig till mitt skåp utan att dra någon form av uppmärksamhet. Men det misslyckas jag tyvärr med. När jag är framme vid mitt skåp hinner jag inte ens öppna det innan det "coola" tjejgänget kommer fram. Den så kallade ledaren knuffar in mig i skåpen när dom går förbi och börjar skratta ljudligt och det gör inte bara dom, utan dom som står runt om vid sina egna skåp. Jag suckar ännu en gång, öppnar skåpet och tar ut mitt material till lektionen, svenska. Våran mentor håller uppe dörren för oss när vi går in. Jag sätter mig på min plats längst bak, platsen bredvid den är tom, vilket inte förvånar mig. Vem skulle självmant sitta bredvid mig? När mentorn börjar babbla på lyssnar jag inte utan läser i min svenska bok. Men helt plötsligt tystnar hon och en knackning hörs från dörren. Allas blickar, förutom min, vänds mot dörren när hon går mot dörren för att öppna.
- Ja klassen, det här är vår nya elev, Alex. Jag hoppas ni tar väl hand om honom. Alex, du kan sitta längst ner där. Säger hon.
Jag tittar snabbt upp och märker att hon pekar på platsen bredvid mig. Varför just jag?
Jag tittar ner i boken igen men hör samtidigt att någon drar ut stolen och sätter sig ner med en duns. Jag har inte ens sätt hans ansikte, men jag kan se i ögonvrån hur tjejerna följde honom med blickar som barn i en godisaffär.

Är faktiskt väldigt nöjd med hur första kapitlet blev! Nästa kapitel kommer upp på onsdag!! Ska försöka lägga upp måndagar, onsdagar och fredagar nu till en början. Så hörs på onsdag!
Puss & kram//Melinda